Resande hämtas från järnvägsstationen med häst och vagn.
1823 fick Isak Reinhold Wallberg burskap som färgare i Halmstad. Verksamheten bedrev han i en byggnad med nummer 145 i stadens södra rote. 1826 övertog han en mindre klädesfabrik och flyttade den till färgeriets lokaler. Allteftersom verksamheten utvecklades köpte han upp intilliggande tomter och lät 1843-1844 uppföra en cirka 35 meter lång fabriksbyggnad. Redan 1850 hade hans fabrik växt ur dessa lokaler och flyttades till nyuppförda byggnader vid Slottsmöllan.
För de gamla fabriksbyggnaderna började en ny epok. De köptes 1855 av Isak Gabriel Wettermark, vice länsman samt hotell- och värdshusägare vid Eriksro (nuvarande Nolltrefem). Han drev hotell- och krogrörelse i huset, som nu är restaurang Svea. 1858 fick han tillstånd att ”gå resande personer tillhanda med brännvin supvis”. Men gästgiveriet gick 1865 i konkurs, Wettermarks bror övertog verksamheten men även hans affärer gick överstyr.
Vid en exekutiv auktion 1866 köpte muraren och sedermera byggmästaren Anton Johansson de Wallbergska husen. Den större byggnaden med 25 rum och kök låg bra till för resande med ångbåtarna, som hade sin tilläggsplats här. Johansson rustade upp hotellbyggnaden och öppnade 1869 verksamheten på nytt med källarmästare Fredrik Nilsson som chef. Rörelsen fick samma år namnet Hotell Svea. Namnet blev officiellt 1871 då källarmästare Carl Peter Fredrik Johnson från Ystad annonserade att han övertagit Hotell Svea.
1882 övertogs Svea av källarmästaren Carl Öster, som samtidigt drev Hotell Mårtenson och Tivolirestaurangen. 1887-1888 gjorde byggmästare Anton Johansson en stor tillbyggnad av Hotell Svea. Carl Öster lämnade Halmstad 1893. Därefter var flera krögare inblandade i driften av hotell- och restaurangrörelsen.
Hotellrörelsen utarrenderades 1906 till fröken Anna Ahlgren, som tidigare drivit Ramlösa hotell. 1903 hade Svea genomgått en restaurering med utvidgning av matsalen, en ny matsal för enskilda tillställningar hade inrättats och köket hade utvidgats.
Maria Ahlgren
Fröken Ahlgren och hennes syster månade om sina gäster och gjorde Svea till ett mycket populärt matställe och en träffpunkt för stadens herrar. I tidningen ”Halland” skriver en kåsör 1908: ”Man behöver ej ha någon särskilt utpräglad skarp blick för att se att det är där, som de för vår ort och dess ganska vidsträckta omgivning betydelsefulla frågor avgöras. O, om dessa väggar kunde tala. Om denna festsal kunde berätta sina minnen. Helt visst skulle då ett icke betydelselöst bidrag lämnas till den stora och för hela vårt folk gemensamma Svea historia.” Kåsören nämner också ”Sveas egna små rara flickor”. Vid denna tid var det nytt att ha kvinnlig betjäning på restauranger – i Stockholm infördes det först 1909.
I tidskriften ”Laxar 1920 – karikatyr och vers ” finns en teckning av en av Sveas servitriser, Ida Lundgren.
Ida Lundgren
Följande dikt bifogas bilden:
För alla stackars nya får, som här sin näring söka,
att deras vikt föröka.
En godbit finner hon så lätt. Hon sparar ej på mödan,
när svårt det är att finna rätt bland mångfalden av födan.
Med tallrikar och glas hon balanserar och alltid glatt och gott emot Dig ler,
när helst Du in på Svea promenerar – och aldrig snett på groggars mångfald ser.
Kerstin Wedin
Källor:
Sven Aremar, ”Hamngatan – stadens baksida.” Ur folkmun och arkiv, 2002.
Erik Hägge, Sveakvarteret under tre sekler. GHÅ 1968, s. 48-65.