I över 400 år har Norre Port vaktat Halmstad mot norr. Här har danskar och svenskar omväxlande angripit och försvarat staden. Och här genom porten gick riksväg 2, nuvarande E6:an, ända fram till mitten av 1950-talet. Porten var då en riktig flaskhals, trots att man satt upp stadens första trafikljus här på 1920-talet och sedan även enkelriktat gatan. Så 1971 stoppads biltrafiken helt genom porten.
År 1605 blev nya befästningar runt Halmstad färdigbyggda. En 8 meter hög vall av sten, torv och jord gick runt staden i tre väderstreck. Mot Nissan fanns i stället en tegelmur. Det fanns fyra stadsportar i befästningsvallen, en i varje väderstreck. Mot öster fanns stadsporten på östra sidan av Nissan i Österskans. Det är detta jättebygge som Norre Port minner om. Bygget beordrades av danska kungen Christian IV och Hans van Stenwinkel var arkitekten som ritade både Halmstad slott och befästningarna runt Halmstad. Han avled 1601 i pesten och är begravd i S:t Nikolai kyrka. Arbetet slutfördes därefter av hans närmaste man Villum Cornelissen. När man tittar på porten ser man att den är snedställd i förhållande till Storgatan, anledningen är att en anfallare inte skall kunna skjuta genom porten längs med Storgatan.
1563 belägrades Halmstad av Erik XIV men Povel Huitfelt som var dansk befälhavare i Halmstad höll stånd och försvarade staden. Troligen såg man då att befästningarna behövde förbättras vilket skedde de första åren på 1600-talet.
De nya befästningarna fick sitt eldprov 1676. En månad efter slaget vid Fyllebro var danskarna tillbaka utanför Halmstad. Då var det skilda roller jämfört med 1563, Halmstad var svenskt och det var danskarna som belägrade staden. Kung Kristian ledde personligen belägringen med 7000 man och tungt artilleri. Men efter en månads belägring beslöt Kristian om ett återtåg.
I början på 1700-talet hade utvecklingen av kanoner och vapen gjort att befästningarna runt Halmstad inte längre skyddade staden. Ett beslut om rivning av stadsvallar och portar togs 1737. Det mesta av befästningarna revs därefter. Men Norre Port och andra delar av befästningen som sålts till borgaren Berndt Liedberg för 5 daler silvermynt blev en tobaksplantering. I dag får vi vara tacksamma för att porten kom i privat ägo och därmed undgick en rivning.
På 1870-talet var porten åter till 3/4 i stadens ägo och porten var i fara. Fabrikörerna Carl Wilhelm och Isac Wallberg motionerade i stadsfullmäktige om en rivning för att få en bättre trafiksituation på norr. 1879 gick det så långt att stadsfullmäktige tog ett beslut om rivning. Men när riksantikvarien blir involverad läxar han upp staden som får backa.
När Hallands Museiförening bildades 1886 fick föreningen hyra Norre Port. Man började med att ta upp fönster på överbyggnaden där det skulle bli en museilokal. Ett något svårtillgängligt museum öppnades därefter på övervåningen i Norre Port. Samlingarna flyttades 1933 till den nya museibyggnaden där Hallands konstmuseum ligger idag.
Trafiksituationen blev ett ökande problem och 1929 beslöts att sätta upp stadens första trafikljus vid Norre Port. Tio år senare enkelriktades porten och den norrgående trafiken fick gå via Skolgatan. Den stora trafikleden Riksväg 2 mellan Malmö och Göteborg gick genom Norre Port. Fram till 1956 då trafiken leddes om var porten en stor flaskhals för biltrafiken.
På 1970-talet gjordes den senaste större ombyggnaden av Norre Port och bastionen. Byggnaden är idag ett byggnadsminne.
Läs mer
Norre Port rediviva, av Erik Hägge
Stadsvandring i Halmstad, Norre Port sid 111-113
GHÅ 1942, Christian IV:s fästning- Portarna sid 136-143
GHÅ 1965, Christian IV:s fästningsport sid 22-26
GHÅ 1975, Glimtar från Halmstad under ödesåret 1676 sid 62-71
GHÅ 2013, När Halmstadborna gjorde intrång på Huitfelts gods 1595, sid 50-59