Texten på denna sid är den text man kommer till om man skannar den QR-kod som finns på utställningsaffischerna. Det som visas på utställningsaffischerna saknas på dessa sidor.
Första gången Furet förekom i hävderna som förlustelseplats var på 1860-talet. Då kan man läsa om hur ungdomen från staden drog ut med fiolspelare till skogsbackarna vid Nissaåns östra sida för att dansa i sommarkvällarna, och 1865 byggdes den första dansbanan och en karusell i Frennarp.
I juni samma år prövade halmstadborna också första gången att underhålla sig på Laxön i Nissaströmmen. Företagsamma människor anordnade färjeturer dit från västra sidan, man roade sig med dans på den lummiga ön samt åkte karusell och slänggunga samt intog förfriskningar.
Därmed hade Halmstad fått två nöjesställen, som för lång tid skulle konkurrera om publikgunsten. Ägare till Laxön var Slottsmöllan, och marken vid Furet tillhörde godsherren på Sperlingsholm, Carl Kuylenstierna. På 1890-talet arrenderades Laxön av Appeltofftska Bryggeriet, och sammalunda gjorde Östra Bryggeriet med Furet. Därigenom fick de ölmonopol var och en på sin plats.
Vid slutet av 1800-talet var Furets dansbana och byggnader förfallna. Platsen var ett tillhåll för bråkstakar och fridstörare, och slagsmål hörde till vanligheten. Slogs man inte om flickor, så rök man ihop av fiendskap mellan stadsdelarna, tex norrbor mot västerbor. De s k ligapojkarna trakasserade fredligt folk, och besökare kunde inte vara säkra på att komma helskinnade hem. Ordningsvakterna stod handfallna, och halmstadpolisens makt nådde inte ut till Furet, som låg i Snöstorps kommun.
Östra Bryggeriet lät sin bryggmästare Max Fredrik Haberman ta hand om Furet, och denne lät rusta upp anordningarna. År 1893 hyrde bryggeriet ut nöjesplatsen till en man vid namn Birger Olsson, f. d. kusk vid Slottsmöllan och senare under många år nöjesarrangör på Laxön.
Foto från Bilstationen.
Den legendariske källarmästaren Georg Baertling blev nästa arrendator av Furet och lät bygga en servering, som blev ett populärt utflyktsmål för halmstadfamiljer. Efter Baertling som innehavare av Furet kom en man vid namn Adolf Gottfrid Meyer, tysk musiker som inflyttat från Malmö.
Christian August Freckman, född i Danmark 1848 flyttade 1897 till Halmstad med sin familj. I Köpenhamn hade Christian August Freckman med familjen drivit pensionat och han lockades nu av att rusta upp nöjesplatsen på Furet. År 1900 övertog han arrendet och startade en omfattande renovering av byggnader och omgivning. Det målades och fejades, vegetationen röjdes upp, gångar anlades, kägelbanan fick nya klot och bräder, och en ny ståtlig dansbana byggdes. Nere vid Nissan ordnades tilläggsplats för en roddbåt, som för 2 öre förde besökare över från västra sidan.
Den 1 maj 1900 stod nöjesplatsen färdig för invigning, och Furet hade då begåvats med det nya namnet Sommarlust, som hämtats från Freckmans gamla hemland.
När publiken anlände, blåste Gjuterisextetten prövande i sina instrument för dansmusiken, serveringsdamer stod färdiga att ställa fram mat, kaffe och läskedrycker, och stora starka ordningsvakter var beredda att avstyra alla tecken till bråk. Ölet fanns fortfarande kvar men serverades med måtta.
Foto från Bilstationen.
C A Freckman satsade från början på god ordning i sommarlust, trivsamt familjeliv och fin underhållning. Söndagsmorgarna började med taffelmusik och morgonmåltid för 35 öre portionen, under hela dagen serverades läskedrycker, kaffe och mat, på kvällen spelades det till dans, arbetarsångföreningen hade program med bland annat August Södermans Bröllopsmarsch, Ole Bulls Säterjäntans söndag och Björneborgarnas marsch, Alfred Hedin, maskinist vid stadens elektricitetsverk, underhöll med sång och historieberättande, fyrverkerier och bengaliska eldar gav ytterligare fest åt platsen. Folk strömmade till i mängder, och Freckman fick annonsera efter fler ordentliga serveringsflickor och hålla öppet hela dagen. Utskänkningen av öl slopades helt, och i stället serverades ”Hallands Bryggeris hälsosamma läskedrycker från iskällare”. Som en stor nyhet såldes vaniljglass i våffelstrutar, en smaksensation för de flesta besökare.
Vintern 1903 byggdes en stor täckt danssalong med norra Eruropas finaste dansgolv av teakträ. Många halmstadbor har sedan dess svängt runt på golvet och känt dess sammetssläta yta under skosulorna. I över 30 år användes dansbanan fram till 1936, då nuvarande byggnad (folkparkenhuset) kom till. Inne i danssalongen inreddes en teaterscen för varietéer och revyer. För att hålla oroliga element utanför, inhägnades hela området. vilket också gjorde det lättare att ta upp inträde.
Några år efter starten inledde C A Freckman ett samarbete med arbetarrörelsen. År 1899 hade Byggnadsföreningen Folkets Hus bildats med transportarbetaren August Forsberg och smeden S F Berggren i ledningen, och den 21 december 1902 hade föreningen invigt sitt Folkets Hus. I Sommarlust skulle nu arbetarna ha sin sommarvistelse och hälften av inkomsterna under denna årstid tillfalla Folkets Husföreningen. Styrelsen för Folkets Hus tog ansvaret för ordningen och utsåg medlemmar i arbetarrörelsen som vakter; flera av dem utrustade med polismans befogenhet. Man förutsatte också, att varje ordentlig arbetare verkade för att ingen skugga föll på organisationen.
Den 1 maj 1903 var det stor invigningsfest i Sommarlust med föredrag av red P Axelsson från Landskrona och sång av Hantverksföreningens manskör. Folkvandringen längs Furuvägen var stor, och roddbåten över Nissaån gick i skytteltrafik. Besökarna betalade 15 öre i inträde och barnen gick in fritt. De dansanta kunde sväva runt på den öppna banan helt gratis medan de som ville pröva den nya inbyggda salongen fick kosta på sig 5 öre dansen. Hur populär denna blev visades midsommarafton, då inte mindre än 3 000 dansbiljetter såldes. Arbetarkommunens demonstrationståg hade sedan 1897 haft flera olika slutmåI, men 1904 tågade man till Sommarlust, som därefter i fortsättningen skulle bli mötesplatsen första maj. Där talade nu denna dag stuveriförmannen John Svensson från Halmstad om 8 timmars arbetsdag och den allmänna rösträtten.
För första gången gällde demonstrationsmärket som inträde till Sommarlust, en ordning, som skulle bestå alla år.
C A Freckman kom varje år med nyheter, som överraskade besökarna. En sommarteater öppnades för pantomimer och annan underhållning, fontäner installerades och vattnet spelade samtidigt som musikkåren gav eftermiddagskonsert. Det fanns krocketspeI, kägelbanor, gungor och skjutbana för besökarnas förnöjelse.
Freckman engagerade riksbekanta underhållare, som läste monologer och sjöng kupletter, berättade bygdehistorier och deklamerade. Han lät Halmstads Gymnastik- och Atletklubb Svea uppträda med brottning, kraftprov och gymnastik samt tog hit agitatorn och folktalaren Kata Dalström för ett socialistiskt föredrag. Senare under åren blev det folkdansare, skyttefester och tillställningar av alla de slag och med många kända artister.
Ett av de större byggnadsföretagen gjorde Freckman 1908, då en ny restaurang uppfördes. Den var ritad av arkitekten Einar Larsson och byggdes i smäcker stil med verandor runt omkring. I övre våningen inreddes en fotoateljé för Valborg Freckman, som utbildats till fotograf och är mästare till de många bilder, som finns från Sommarlust.
Huvudvåningen innehöll flera matsalar för öppna och slutna sällskap samt rök- och kaférum. Invigningen av restaurangen var en stor händelse. Till denna var Snöstorps kommunalnämnd bjudna, samt representanter för ordningsmakten, pressen med flera. Det bjöds på en förnämlig supé, och underhållningsmusik av en sextett. Många tal hölls för Freckman och Sommarlust och en angenäm samvaro följde under kvällen.
I Halmstad hade idrottsrörelsen vid denna tid börjat växa. Någon idrottsplats fanns inte, utan såväl fotbollen som friidrotten fick hålla till på primitiva arenor. Då uppträdde Freckman som räddare. Han var en stor vän av idrotten, som han ansåg vara till stor gagn för ungdomens fostran, och erbjöd sig att på egen bekostnad anlägga en idrottsplats i Sommarlust.
C A Freckman bodde med maka och fem barn, 3 flickor och 2 pojkar, i Sommarlust. Bostaden brann ner 1906 men ersattes 1908 med en villa, som ännu finns kvar på området. Jämsides med driften av nöjesplatsen var Freckman anställd vid Fotogenaktiebolaget intill 1914.
Den 1 maj detta år förverkligade Freckman sin sista plan att göra Sommarlust till en Folkets Park. Han bestämde, att området skulle vara fritt tillgängligt alla dagar för besökare. Människor skulle kunna komma och gå i parken som de ville, familjer kunna ta med matkorg och tillbringa hela dagen i det gröna. Endast till danssalongen och vid tillfällen, då någon förening hyrt Sommarlust eller idrottstävling pågick, skulle avgift betalas.
C A Freckman fick blott några år efter pensioneringen ägna sig helt åt sitt verk. Han avled den 21 oktober 1917. År 1927 köpte Föreningen Folkets Park u p a i Halmstad nöjesplatsen Sommarlust i Furet av direktör C A Freckman.
Laxön på 1930-talet
Värdshuset Laxen var första etappen i lördagsfirandet, och med vått och torrt inombords kom lusten att svänga sig i dansen med en flicka. Målet för detta var antingen Laxön i Nissaströmmen eller Sommarlust/Folkparken. Det förstnämnda stället ansågs något finare och fick sin publik från manschettyrkena medan ”parken” lockade de breda lagren. Till båda platserna kunde man för 15 öre komma med Axel Ahlbergs motorbåtar, som fraktade passagerare från Tivolibryggan söder om Norre Katts park.
Laxön nådde man också med fyrkantiga färjor, som drogs med handkraft längs en wire mellan stränderna. Folkparken höll sig med en motordriven farkost, som från Örjans Vall sakta stävade fram över Nissaån.
Laxön öppnade, när sommaren kom. Dansbanan var delvis utan väggar och besökarna utsatta för väder och vind. Nöjesplatsen höll sig med en specialorkester under ledning av Helmer Kristiansson vilken spelade modern dansmusik som foxtrot, tango och stilla vals. Publiken fönöjdes också av artister, och på en kägelbana rullade unga män klot mellan varven på det ypperliga dansgolvet.