Texten på denna sid är den text man kommer till om man skannar den QR-kod som finns på utställningsaffischerna. Det som visas på utställningsaffischerna saknas på dessa sidor.
I Halmstad kom det 1922 krav på att mat skulle serveras för att beställa öl och sprit. Det fanns också begränsningar på 15 cl sprit per person. Därefter minskade antalet ölstugor snabbt.
1926 beslöt stadsfullmäktige att bilda Halmstads Folkrestauranger AB, som fick ensamrätt att driva enkla restauranger, då blev maten huvudsaken och ölet en bisak.
Före 1874 krävdes inget tillstånd för att bedriva ölutskänkning och antalet ölstugor var stort i årsboken 1958 räknas 30 krogar som fanns i slutet av 1800-talet upp med namn och en kortare beskrivning. De flesta ölstugorna bestod av en bardisk med en korkuppdragningsapparat och gästerna satt vid långbord av grova omålade plankor med långbänkar till.
Gamla Halmstads Årsbok 1958
Något om ”gökakrogar”, avhämtningsställen och ”ölschapp” vid tiden för senaste sekelskiftet
En föreningsmedlem, som vuxit upp utanför staden och på 1890-talet samt åren närmast efter sekelskiftet ofta hade sina vägar till Halmstad, har för föreningens räkning upprättat följande förteckning över dåtida enklare utskänkningslokaler.
- Hotell Svea hade sin krog i fastighetens nordöstra del med ingång från Hamngatan. Dörren tjänstgjorde delvis som fönster, själva lokalen bestod av ett långt smalt rum med bord placerade utmed långväggarna. Lokalen flyttades senare till Rådhusgatan och var då inrymd i det utrymme som i dag utgör kapprum till festvåningen. I den lokal, varest nu Slottsbrobaren är inrymd, låg hotellets biljard, vilken var av högre klass än krogen och livligt frekventerades i synnerhet om kvällarna, där kunder av vida bättre kvalitet än krogens i biljarden idkade sitt favoritnöje.
- LilIa Helvetet låg i samma kvarter, i hörnet av Kyrkogatan och Hamngatan med ingång från förstnämnda gata. Här bestod lokalen av två rum. Strax innanför dörren satt ”skänkan” vid en enkel disk och tillhandahöll suparna. Runt väggarna och f. ö. där plats fanns, funnos bord och stolar för dem som sittande ville inmundiga sina gökar.
- Bierhallen vid Stora torg låg i Appeltofftska huset, där Konditori Tre Hjärtan nu har sina lokaler. Yttertrappan såg ut ungefär som den gör än i dag. På krönet kom man in i en lång korridor, och strax till höger i denna var en dörr till serveringslokalen. Mitt i denna stod en biljard, och runt väggarna bord. I ena hörnet stod en speldosa, hög som en Dalaklocka. Om man lade ned 5 öre, fick man höra en melodi spelas. Före och efter högmässan var det ganska brukligt, att kyrkobesökare styrkte sig med ett glas öl.
- Lindgrens konditori låg i det hörnhus vid Stora torg, där nu Konsum har en snabbköpsbutik. Det låg i andra våningen med ingång från torget medelst en lång trappa. Egentligen var det ett konditori, men öl hade även god åtgång.
- Baertlings källare, som låg tvärs över gatan i nuvarande Epahuset, och där Aktiebolaget Siverts Fiskhall nu har sin butikslokal, var en mycket frekventerad ”gökakrog”. Ingången var från Köpmansgatan. Lokalen var ganska mörk, då den låg i en källare och fönstren voro små. Man kunde här bl. a. köpa ”nubbar” i små droppflaskor. I samma fastighet hade Baertling även sin s. k. biljard, vilken var av någon bättre klass än krogen, och senare inrättade han även en s. k. bodega.
- Stortorgets ölschapp låg i den tredje hörnan vid samma gatukorsning i den fastighet, där nu firma Malmström & Co har sin affär. Även denna utskänkningslokal låg i en källare. Till bottenvåningen ledde en rätt hög trappa, vilket var vanligt på den tiden i Halmstad, och mitt i denna trappa var nedgången till ölschappet. Dess fönster voro små och fyrkantiga samt försedda med korslagda järngaller, i krysset försedda med en ring. Golvet var av kullersten.
- Klammerdammsgatan hade även sin ölförsäljning. I den lokal som nu disponeras av Kaffemagasinet Rekord, fanns öl till avhämtning. Det förtärdes ofta även på stället eller i någon närbelägen portgång.
- Storgatan 14. Stora torg hade ytterligare ett ölschapp. I källaren till fastigheten Storgatan 14, där nu finnes en cykelverkstad, som bedrives av en son till den på sin tid så kände J. S. Hejdeman låg en serveringslokal. Lokalen ser alltjämt ut på samma sätt som när däri drevs krogrörelse.
- ”Morsa –––” (den senare delen av namnet lämpar sig icke för tryck låg i Hotell Mårtensons fastighet vid Hamngatan och döptes senare om till Valhalla. Denna gökakrog var antagligen den mest frekventerade i hela staden. Där kunde den hungrige också få en gaffelbit, vanligen bestående av några potatis och en köttbit. Till vanligheten hörde, att en och annan gäst efter en stunds vistande på krogen började känna sig stark och ville pröva sina krafter på ena eller andra sättet. Men det var inte lönt att ställa till ohägn, ty den kvinna, som stod för ruljangsen, var ett särdeles rnanhaftigt fruntimmer. Hon behövde bara glänta litet på dörren, så förstod vederbörande, vad klockan var slagen. Om någon inte ville förstå den fina vinken, blev det utkastning direkt.
- Postiljon Gillbergs restaurant låg vid Köpmansgatan, ungefär där varest Halmstads Musikhandel nu har sina lokaler. Där kunde man få inte bara öl utan även en bit mat därtill. Stället hade gott namn om sig, och där gick på något sätt lugnare och stillsammare till än på stadens övriga liknande etablissement.
- Kafé Väster låg vid Brogatan, i den lokal som nu disponeras av firma Hattendorff och i källaren drev öltappare Lindström sin verksamhet.
- Norra vägen 11 var adressen till källaremästare Bengtssons restaurant, där man hade både 1:a och 3:dje klass avdelning.
- Fredriksberg hette ett nattkafé vid Nordbanegatan 11, där det fanns biljard och ölservering.
- Byaledet var mest känt för Bier-Pillas krog. Om henne har förut skrivits i GHÄ, varför här inte finns anledning att gå närmare in på ämnet.
- Nedre Tivoli eller nuvarande Nykterhetskaféet var på den tiden ett ställe, där alla sorters alkoholhaltiga drycker serverades. Det kunde ibland ha sina risker att gå förbi en sommarkväll, då det kunde hända, att en flaska plötsligen kunde komma utdansande.
- Rotundan i Norre Katts park eller Tivoli, som man då sade, hade även rättighet att servera öl och vin.
- Skandinavien hette ett av sjöfolk mycket gouterat ställe vid Bredgatan i den lokal, där nu Redovisningstekniska Byrån har sina lokaler.
- Hotell Metropol hade ölservering i källaren och i första våningen biljard, även den med ölservering.
- ”Mitten” var smeknamnet på ett utskänkningsställe i fastigheten Viktoriagatan 3, där man kunde få supar och öl samt i andra våningen vin.
- Holstens ölservering låg vid samma gata i fastigheten nr 10. I källaren enbart ölservering men en trappa upp (av högre klass) servering av öl eller kaffe.
- ”Gromme Svens” ( grom : grym) ölavhämtningsställe som låg i hörnet av Bredgatan och Kungsgatan. Där fick förtäring icke äga rum i avhämtningslokalen, men en korkskruv hängde i en tåt i taket, och kända kunder ägde använda densamma att öppna flaskan, vilken sålunda kunde halsas på stället.
- Tullgatans ölschapp låg i Lindbloms fastighet, vilken under de sista åren ett par gånger beskrivits i GHÅ.
- Hese Nisse hade ölschapp till en början i förening med biljard i Bissmarkska huset men rörelsen flyttades sedermera till Hamngatan 41.
- Automaten låg vid Storgatan i den lokal, som nu inrymmer Skandinaviska Banken. Där fick man både öl och mat. I en springa lade man ned sin slant och höll glaset under en kran, sä fick man sitt betalda kvantum.
- Laholmsvägen 31 invid Bolmenbanan och fastigheten
- Öster 37 inrymde bägge lokaler för öl till avhämtning.
- Järnvägshotellet hade i sin kãllare en lokal för samma ändamåI.
- Järnvägsrestaurangen höll sin ölservering öppen till nattågens ankomst, stängde därefter några timmar för att öppna redan kl. 5 på morgonen.
- Lagerbielkes avhämtningsställe var beläget i fastigheten Karlsrovägen 9 och gynnades mycket av i synnerhet de lantbor som skulle bege sig hem från staden i riktning emot Heagård. Fru Lagerbielke brukade vanligen få leverera ett eller annat dussin öl till hemvändande odalmän.
- Öltappare Börjessons lokal var belägen vid Södra vägen strax väster om den fastighet, där nu Bröderna Jönssons Aktiebolag har sitt magasin. Här och i närheten kunde man ofta få se köparne halsa sina flaskor utomhus.
- ”Kaggens” avhämtningsställe låg i fastigheten Södra vägen 10. Egentligen fick man endast hämta öl, icke förtära drycken på stället. Men var man väl känd, kunde man få slå sig ned hos gumman Kagg i köket och vid en liten pratstund tära sin bärsa.
- Sista styvern, som också låg vid Södra vägen, var kanske ett av Halmstads mest kända avhämtningsställen. Det låg ju i omedelbar närhet till Dragvägen, den fordom så omtyckta promenaden utmed Nissan. Många sjöfarande gjorde en sista anhalt på Sista styvern, innan de gingo ombord. Om söndagarna höll Frälsningsarmén ofta möten vid denna lokal eller i Strandskogen, och därvid styrkte sig ofta åhörarna med en flaska öl.
Alla de här ovan nämnda lokalerna, där öl och brännvin serverades, voro mycket anspråkslöst möblerade. I många fall hade man långbord, bestående av grova omålade bräder. Detta gällde särskilt ölkrogarna. Taburetter och långbänkar voro av lika enkelt utförande som borden. Men det var säkerligen nödvändigt, då möblerna mången gång fingo utstå sina påfrestningar. Utskänkningen av öl skedde vanligen från en disk, där den obligatoriska korkuppdragningsapparaten var placerad. På en hylla bakom disken stod de tjocka dricksglasen.
När rättigheten att servera enbart brännvin och öl – alltså utan samband med lagad mat – upphörde, fingo stadens bryggerier till en början själva inrätta utskänkningslokaler. Om dessas belägenhet kanske bryggeriernas innehavare själva någon gång ville lämna en redogörelse.
Även dessa av bryggerierna upprättade lokaler ha försvunnit. I deras ställe kom för drygt 30 år sedan Aktiebolaget Halmstads Folkrestauranger, som fick ensamrätt till drivande av ölkrogar, vilka emellertid nutilldags mer eller mindre förvandlats till trivsamma, enkla restauranter, där maten är huvudsaken och ölet en bisak.