Städerna och socknarna hade sedan länge ett kollektivt ansvar för fattigvården. Bristen på ett fattighus innebar under början av 1800-talet stora problem Halmstads invånare. 1821 beslutades att rustkammarrummet i stadens tyghus vid nuvarande Lilla Torg skulle upplåtas till bostad för fattiga personer. 1825 köpte staden en fastighet vid nuvarande Bankgatan som blev fattighus med plats för 14 så kallade hjon samt en föreståndarinna.
1847 fick Sverige en ny fattigvårdsförordning som stärkte de fattigas rätt till hjälp. I varje fattigvårdsområde inrättades en lokal fattigvårdsstyrelse. Verksamheten finansierades med en skattliknande avgift vars storlek bestämdes av invånarnas betalningsförmåga. Behovet av fattigvård ökade och 1857 beslutade staden att bygga ett nytt fattighus i hörnet mellan Bankgatan och Köpmansgatan. Tegel till byggnaden hämtades från det ganska nystartade, lokala tegelbruket vid Slottsmöllan.
Det nya fattighuset stod färdigt 1859 och var utrustat med sov-, mat- och arbetsrum samt bad- och sjukrum. Där fanns också två celler för våldsamma, psykiskt sjuka personer. Tjugo år senare utökades fattighuset genom en tillbyggnad på en granntomt. Här fanns sedan plats för 40 boende som sköttes av två anställda.
Det inreds med sov-, mat- och arbetsrum. Här finns också bad- och sjukrum och två celler för våldsamma, psykiskt sjuka personer. Ganska snart blir man för trångbodda och 20 år senare bygger man till på en granntomt. Men trots det är förhållandena undermåliga. Så här skriver Syssloman Andersson, som anställs på 1890-talet.
Jag började nästan ångra att jag antagit platsen. Allt vittnade om en högt uppdriven sparsamhet, som satt sin prägel på både de materiella och hygieniska områdena. Inom anstalten funnos endast 9 små bostadsrum till de intagna 40 personernas förfogande. Små ohygieniska och dåligt underhållna samt tarvligt möblerade rum. Det var en sorglig anhopning av mänskligt elände och lidande av många slag.
På fattighuset bor människor som tampas med psykisk och fysisk sjukdom, missbruk, demens och olika typer av funktionsnedsättningar. Här finns inga mediciner som kan lugna ångest och oro och det kan lätt bli konflikter och slagsmål. Sorgligt nog ser vissa Halmstadbor det som ett folknöje att gå till fattighuset och ta del av dramatiken.
Men sysslomannen beskriver också undantag; personer på fattighuset som mer är en del av samhället. Som gamla godmodiga Holmelin som uträttar mindre uppdrag i staden och ofta bjuds på kaffe. Och man förstår att det är ofta:
Någon frågade gamle Holmelin en gång på hans födelsedag: Hur har du haft det i dag? Svaret blev: Födelsedagen har varit misslyckad, jag har inte fått mer än 27 koppar kaffe.
Andersson sätter i gång med att förbättra villkoren på fattighuset. Bland annat skaffas extrakläder, så att de boende slipper ligga till sängs när plaggen tvättas eller lagas.
Men fattighuset är fortfarande för litet och otidsenligt. Därför bygger man till slut en ny modern institution på Öster, den som senare kallas sankt Olofshemmet. Den öppnas 1901 och har olika avdelningar för boende med olika problematik. Personalen är också mer medicinskt kunnig.
En kommitté fick i uppgift att ta fram ett förslag på en ny, modern institution. Resultatet blev Halmstads fattigvårdsinrättning som öppnade 1901 i en stor och pampig byggnad på Öster. Det blev senare känt som S:t Olofshemmet. Här fanns olika avdelningar för boende med olika problematik och en högre medicinsk kompetens bland personalen.
Det gamla fattighuset får nytt liv. Staden bygger en brandstation intill och i denna byggnad blir det logement och kontor för brandmännen. När brandstationen flyttar på 1970-talet fortsätter huset att byta skepnad, bland annat används det som hantverkshus, turistbyrå och kontor.
Det är också här Halmstads Idrottshistoriska Förening öppnar sitt första museum 2006. I dag finns det på Halmstad slott i kultur på slottets lokaler. På invigningen här i Fattighuset
visas bland annat Rolf Petersons guldpaddel från OS i Tokyo 1964, Margit Peterssons bronsmedalj i truppgymnastik från OS i London 1948 och det allra första VM-guldet i bugg, som Laxbuggarna dansade hem 2002.
De röda tegelväggarna har alltså rymt både några av stans mest ledsamma och mest glädjefyllda ögonblick.
Läs mer
Stadsvandring i Halmstad, sid 25
Gamla Halmstads Årsbok 2002
Gamla Halmstads Årsbok 2014