Parlöpning på Sommarlust
För hundra år sedan gick Halmstadborna till nöjesplatsen för att se stadens idrottare kämpa om seger och ära. Nu för tiden är sambandet mellan idrott och nöjesliv inte lika självklart. Gamla tiders idrottsmän var dessutom mer all round än i dag och tävlade ofta i flera olika grenar. Bilden från nöjesplatsen Sommarlust 1919 visar en idrottsgren som tyvärr inte längre utövas – eller? Det är parlöpning med en flicka och en pojke som springer lagstafett. De båda deltagarna i varje lag håller varandra i handen och springer längs den kritade banan, ivrigt påhejade av åskådarna på en fullsatt läktare.
Redan på 1860-talet drog Halmstadbor, särskilt ungdomar, till Nissans östra strand vid Furet för att spela fiol och dansa, och snart ordnades där servering och attraktioner som karusell och slänggunga. Inflyttade dansken C A Freckman utvecklade nöjesplatsen genom att starta Sommarlust år 1900. Besökarna bjöds på aktiviteter av de mest skilda slag: från konserter, kägelspel och folkdans till socialistiska föredrag av kända talare. Dessutom arangerades uppvisningar av till exempel gymnastik och brottning.
Freckman såg positivt på den framväxande idrottsrörelsen, som enligt hans mening hade en fostrande inverkan på både utövare och publik. Idrottsföreningarna i staden saknade än så länge en gemensam plats för att träna och tävla, och Freckman bestämde sig för att på egen bekostnad anlägga banor för friidrott och en fotbollsplan. Arbetet startade 1908 och hela 600 träd fälldes på Furet för att ge plats åt anläggningarna. Förutom banorna byggdes även åskådarläktare och omklädningsrum.
Söndagen den 13 juni 1909 var allt klart och fyra tusen Halmstadbor vallfärdade till Sommarlust för att vara med om invigningen. Bland alla prominenta gäster fanns några av Sveriges bästa idrottsmän, bland andra Eric Lemming som tog guld i spjut vid tre olympiska spel i seklets början. I Sommarlust satte Lemming världsrekord i spjutkastning med vänster hand.
En sammanslutning som kallades Hallands Idrottsföreningars Centralorganisation åtog sig att sköta idrottsplatsen, men arbetet gick trögt på grund av brist på både pengar och frivillig arbetskraft. Eftersom området låg på privat mark och dessutom tillhörde Snöstorp ställde inte Halmstads stad upp med några ekonomiska bidrag. Med åren önskade sig idrottsföreningarna en mer centralt belägen idrottsplats och resultatet blev att Örjans Vall invigdes 1922.