Sommarbo
1904 flyttade Halmstads borgmästare Erik Werner Tornérhielm in i sin nybyggda sommarvilla, Sommarbo, vid Västra stranden, där flera av stadens köpmän hade sina sommarresidens. 1918 dog borgmästaren och huset fick en ny ägare, bankdirektör Seth Zethraeus med familj, som drygt ett decennium fick njuta av sol och salta bad här. 1930 tog staden över villan och den blev Halmstads skollovskoloniförenings barnkoloni, där flickor och pojkar från mindre bemedlade hem fick möjlighet till rekreation.
1937 upphörde kolonin på Sommarbo, då den nya kolonianläggningen vid Bolmen togs i bruk.
Major Sven Granlund var en känd Halmstadprofil med många järn i elden. Han hade länge pläderat för att Halmstad borde få ett STF (Svenska Turistföreningen) vandrarhem. Han engagerade den nyblivne pensionären Fritz Berger, som just avvecklat sin konfektionsfirma, och hans hustru Elin som värdpar. 1938 flyttade paret Berger in på Sommarbo och den 1 juni kunde vandrarhemmet öppna efter viss renovering. De första gästerna var två unga flickor som hade cyklat från Stockholm. Enligt STF:s statistik var cykel det vanligaste fortskaffningsmedlet för semestern, 90 % använde det. Övriga kom med tåg eller använde ”apostlahästarna”. En kvinna från Göteborg kom cyklande med sin femåriga dotter på bakre pakethållaren och packningen på den främre.
Sommarbo blev ett av de mest besökta vandrarhemmen på västkusten. Medlemmar i STF betalade 50 öre natten och 50 öre för lakan. Turisterna kom vanligen från Skåne och Danmark men även tyskar, holländare, tjecker och engelsmän kan hittas i gästboken. Första säsongen hade man 1 859 gäster. De 20 sängplatserna fick kompletteras med lika många bäddar på golvet.
Vandrarhemmets popularitet ökade för varje år och en starkt bidragande orsak var det vänliga värdparet Berger. ”Föreståndarinnan blev som en mor för oss,” skriver några besökare.
1941 stod två flygelbyggnader klara och nu fanns totalt 80 bäddar, men fortfarande tvingades man ibland bädda på golvet. Under krigsåren hade man i genomsnitt 3 000 övernattningar per säsong.
Sommarbo
1948 fick Fritz Berger på STF:s årsmöte på Grand Hotel i Stockholm motta föreningens medalj i brons. 1952 avled han och efterträddes av sin son Fritz Olov, som tillsammans med modern höll igång verksamheten.
1951 hade den lagstadgade semestern utökats till tre veckor. Mer än hälften av vandrarhemmets gäster kom nu med bil. Beläggningen ökade och Sommarbos 100 bäddar förslog inte.
1962 lämnade Elin Berger över Sommarbo till Elna och Olof Sköld. Men turisterna började svika, deras krav ökade, vandrarhemmet började bli nedslitet och STF ville inte satsa på upprustning. 1969 lämnade makarna Sköld Sommarbo och epoken som vandrarhem var över.
1974 skattade Sommarbo åt förgängelsen och på tomten står nu Villa Pollux, Neuroförbundets rekreationsställe för sina medlemmar.
Kerstin Wedin
Källa: Tom Manhof: Sommarbo vid Västra Stranden – Halmstads första vandrarhem. GHÅ 1998, s. 246-262.