Den regniga bilden kunde ha använts som ett inslag i en frågesporttävling om gamla Halmstad. Platsen och historien kring det paraplyfyllda fotot kan vara svår att identifiera, trots att händelsen inträffade vid ett evenemang, som på sin tid engagerade hela Halmstad.
På initiativ av Halmstads Hantverks- och Industriförening anordnades den 20 juni-5 augusti 1929 en stor utställning i Nissastaden som förlades till Halmstads Högre Allmänna Läroverk (nuvarande Örjansskolan) med intilliggande områden. Utställarna var många, och en rad arrangemang förekom under utställningsveckorna. Söndagen den 7 juli pågick stora festligheter med anledning av Hallands Sångarförbunds 20-årsjubileum.
Från hela länet anlände på förmiddagen sångare med tåg till järnvägsstationerna på Öster och Norr. Väderleken var denna dag för ovanlighetens skull inte gynnsam för arrangörerna, regnet strilade ner från en jämngrå himmel. Deltagarna samlades i vätan för fotografering utanför Gamla läroverket (nuvarande platsen för Rådhusets tillbyggnad). Därifrån gick sångartåget i regnet via Storgatan och Norra vägen till utställningsområdet, allt under det att ”Dåne liksom åskan bröder” ljöd från de marscherandes strupar.
På området framför nya läroverket mot väster hade stadsträdgårdsmästare Gunnar Svensson (1889-1973) utställningen till ära anlagt en vacker plantering. Där hade ett stort antal paraplyförsedda utställningsbesökare tagit plats för att lyssna till sångarna. Utställningens store man och organisatör, hovfotografen Johan Hallberg, fann publikbilden så unik, att han med sin kamera förevigade motivet ovan. Utan paraplyer eller annat skydd ställde sångarna upp sig framför läroverkets huvudingång.
Ingen lät sig avskräckas av regnet. Förste förbundsdirigenten, Robert E Nilsson, verkmästare vid Slottsmöllan och ledare för Metallarbetarnas och Nationals sångkörer, dirigerade första avdelningen och lät publiken höra bland annat ”Dalkarlssång” av Otto Lindblad. Musikdirektör Per Grundström, förut vid Hallands Regemente och då i Stockholm, avlöste med ”Sjung, sjung” av August Söderman, varefter överläraren Gustaf Fogelquist tog över med ”Vandringssång” av Wilhelm Peterson-Berger.
För en stund upphörde nederbörden, men när musikdirektör Felix Körling äntrade dirigentpallen, började det på nytt skvala. Sångarnas och publikens entusiasm kände emellertid inga gränser. Under ovationer blev det ”Tre trallande jäntor”, ”Klinga nu med klarinetter” och hyllningen till landskapet med Felix Körlings och chefredaktör Ernst Svenssons skapelse ”Halland”, som blev så applåderad att den fick tas två gånger. Slutligen blev det blomsterhyllning av vackra flickor och fotografering, trots regnet.
Något blöta bänkade sångare och ledare sig för middag på utställningsrestaurangen. Tal och sång avlöste i långa banor innan tillresande tog tåget och värdarna i Halmstad kunde bege sig till hemmen. Sist på plats var Halmstadutställningens kassaförvaltare, förrådsförvaltaren vid Halmstad-Nässjö Järnvägar, J Persson, som denna dag trots det usla vädret kunde räkna inträdesavgifter från bortåt 20 000 personer.
Källa: Sven Aremar, ”Sångarhyllning i regnet”. Ur folkmun och arkiv, 2002.
Christel Ek