Vendela Andersson
I november 1869 samlades en förväntansfull publik i en fullsatt teatersalong på Hotel Mårtenson i Halmstad för att se och lyssna till två ”underbarn”, en nioårig sångerska och en trettonårig violinist. Nyfikenheten blev inte mindre av att flickan, Vendela Andersson, var från Halmstad. Violinisten hette August Hyllested och kom från Danmark.De båda ”underbarnen” väckte stort uppseende – förutom enklare sånger sjöng den lilla Vendela en aria ur Figaros bröllop!
Den lilla söta flickan i sin fina vita klänning applåderades livligt och Hallandspostens recensent var full av beundran men ifrågasatte också ” att låta små barn offentligen uppträda och efterhärma artister”. Men turnén gick vidare och på nyåret 1870 uppträdde Vendela och August på Musikaliska akademien i Stockholm.
Vendela Linnea Elisabet Andersson föddes 1860 på Norr i Halmstad som dotter till musikanten Johan August Andersson och hans hustru Gustava Wilhelmina Berggren. Fadern försörjde familjen så gott det gick genom att spela vid olika evenemang men familjen hade det knapert. Inte blev det bättre när han 1866 gick bort i lungsot, endast 41 år gammal. Gustava, som då hade att ensam försörja tre barn, beslöt sig för att lämna bort Vendela till en väninna i Helsingborg för att hon där skulle få en bättre uppväxt. Snart upptäcktes flickans musikaliska begåvning och hon fick ta sånglektioner.
Några av konsertbesökarna i Stockholm blev så intresserade av Vendela att de tog henne till den kände sångpedagogen Isidor Dannström. Han förklarade att om hon som var så ung fortsatte att uppträda och överanstränga rösten, så skulle hon aldrig kunna bli en stor sångerska.
Det gjordes en insamling till förmån för Vendela och tack vare den kom hon till Nisbethska flickpensionen i Kalmar. Där kunde hon förutom allmänna ämnen också studera musik och konsthistoria.
Efter sju år återvände Vendela till Stockholm där hon började sångstudier för Dannström. 1878 debuterade hon på Nya Teatern i Göteborg i operetten ”Crispinos giftermål”. Hon fick fina recensioner och fortsatte de närmaste åren att framgångsrikt uppträda i Göteborg. 1882 knöts hon till Operan i Stockholm och blev stockholmarnas gunstling i roller som Marie i Regementets dotter och Violetta i La Traviata. En kritiker skrev att ” hon inte blott äger stor medfödd begåvning utan också en föga vanlig intelligens och särskilt för scenen mycket bestämda anlag.”
1887 reste Vendela Andersson till Köpenhamn för ett gästspel på ”Det Kongelige”. I Danmark träffade hon tandläkaren Sophus Sörensen och i maj 1888 gifte de sig. Inför giftermålet genomförde hon en rad avskedskonserter. Den sista var ”Den svarta dominon” i Stockholm, där hon hyllades med många inropningar och massor av blommor.
I augusti 1887 hade hon framträtt i en avskedskonsert i Halmstad inför en entusiastisk publik. Hallandsposten skrev: ”det ligger något vårfriskt och jublande i Vendela Anderssons sång och detta i förening med den klara, ovanligt ljusa rösten gör det berättigat att säga att hon sjunger och drillar som en lärka”.
Vid 27 års ålder lade alltså denna begåvade sångerska karriären på hyllan – antagligen på grund av att hon ingick äktenskap. Efter sitt giftermål uppträdde Vendela vid enstaka tillfällen i Göteborg, Köpenhamn och Halmstad. 1899 dog Sophus Sörensen, och Vendela gifte 1901 om sig med hans bror Frederik Sörensen, som var bosatt i Philadephia. Efter att hon återigen blivit änka, lämnade hon 1914 USA för Örgryte och senare Halmstad. Här levde hon under knappa omständigheter och försörjde sig genom att ge sång- och musiklektioner. 1926 gick hon bort, 65 år gammal. Hennes grav finns på Norra kyrkogården.
/Kerstin Wedin- Källa: GHÅ 1960: 134-148. Eric Hägge, Vendela Andersson-Sörensen-ett hundraårsminne.