I slutet av 1880-talet startade arbetsstugor för barn i flera av Stockholms stadsdelar. Initiativtagare var Anna Hierta-Retzius, en kvinna från den välbärgade borgarklassen med ett stort samhällsintresse och aktiv i kvinnorörelsen. Syftet var att fattiga barn skulle hållas från tiggeri och kringströvande på gatorna och i stället sättas i arbete efter skolans slut och dessutom få ett mål mat.
Att uppfostra barnen till goda medborgare och lära dem arbetsmoral var enligt Retzius arbetsstugans viktigaste uppgifter. I den begynnande industrialiseringens tid måste ofta båda föräldrarna arbeta för uppehället och för en ensam förälder var det givetvis ännu svårare att klara familjen.
Många barn lämnades utan tillsyn och samhället såg stora risker med detta.
Man skulle kunna tro att myndigheterna insåg svårigheterna för barnen i industrisamhället och ansträngde sig för att stödja de fattiga familjerna. Men 1871 års nya fattigvårdsförordning tonade tvärtom ned samhällets förpliktelser och inskärpte den fattiges eget ansvar för sina förhållanden. Återhållsamhet med fattigvårdsstöd bäddade således för välgörenhetsinsatser.
Arbetsstugeverksamheten spreds så småningom över landet. I Halmstad dröjde det till 1906 och eldsjälen här var folkskollärarinnan Anna Ljungberg, som även var aktiv i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt. Anna Hierta-Retzius bidrog personligen med 1 000 kronor och Anna Ljungberg fick genom ett upprop ihop resterande 500 kronor. I oktober kunde arbetsstugan öppnas. Den fick lokaler i Eriksro vid Gamla Laholmsvägen, ungefär där gamla stadsbiblioteket, nuvarande Nolltrefem, ligger. Under första världskriget fick arbetsstugan lämna lokalen som skulle användas till nödbostäder.
Den flyttade då till gamla Ridhuset vid Badhusgatan och tio år senare till det då nybyggda församlingshemmet vid Karl XI:s väg. Styrelsen bestod av damer ur Halmstads borgerliga skikt och någon enstaka manlig väletablerad Halmstadbo.
Som föreståndarinna anställdes Nelly Nilsson från Steninge. Hon hade rekommenderats av Anna Hierta-Retzius själv och hade genomgått såväl Handarbetets vänners slöjdskola som en specialkurs för föreståndarinnor inom arbetsstugerörelsen.
Personalen utgjordes därutöver av en skomakare, en korgmakare och en kokerska samt många frivilliga krafter. 1922 efterträddes Nelly Nilsson av handarbetslärarinnan Ester Bengtsson, som blev kvar tills stugan lades ner.
Finansieringen ordnades med frivilliga gåvor och donationer, en medlemsavgift och inkomster från försäljningen av de saker barnen tillverkade. Senare bidrog även Halmstads stad. Arbetsstugan hade ett klart uppfostrande syfte. Barnen skulle lära sig att arbeta flitigt, att göra rätt för sig – de ”betalade” sitt mål mat med sitt arbete. De vuxna ledarna skulle se till att barnen växte upp till arbetsamma och plikttrogna medborgare.
Pojkarna sydde kostymer och lagade skor, flickorna sydde klänningar och lagade kläder. En del kläder fick barnen behålla. Senare lärdes pojkarna korgmakeri, borstbinderi och snickeri och flickorna fick lära sig väva. Vid jul hölls julfester och ordnades försäljning av tillverkade alster. Pojkarna arbetade måndagar, onsdagar och fredagar, flickorna tisdagar, torsdagar och lördagar. Premier utdelades till särskilt duktiga barn. Barnantalet sjönk kraftigt i slutet av 1940-talet men Halmstads arbetsstuga lades inte ner förrän ner 1953.
Så här beskriver Thyra Hägge, medlem av den sista styrelsen för Halmstads arbetsstuga, verksamheten: ”Arbetsstugan gjorde föga väsen av sig under den tid den verkade i vårt samhälle. Den fyllde en stor uppgift vid starten 1906 och flera decennier framåt, då den gav meningsfullt innehåll åt många fattiga barns fritid, samtidig som barnen varje arbetskväll undfägnades med ett rejält mål mat. Med allmänt förbättrade ekonomiska villkor, införandet av skolmåltider, ökade möjligheter för fritidens utnyttjande ändrades betingelserna för ´ stugans´ verksamhet. En vårdag 1953 beslöts att lägga ner verksamheten.”
Kerstin Wedin
Källor: Kerstin Holmlund, Fattigdom, arbete & fostran. Välfärd i dåtidens Sverige. 2013.
Thyra Hägge, Halmstads arbetsstuga för barn. GHÅ 1973, s. 133-141.