mamsell Christina Charlotta Richardy.
Stadens märkligaste företagare i den gustavianska periodens slutskede var en kvinna, mamsell Christina Charlotta Richardy, en ”manhaftig dam av reslig växt och starka krafter, till åtbörd som en karl”. Hon var född i Halmstad 1751, dotter till rådmannen och postmästaren Albrecht Friedrich Richardson. Efter ansökan blev hon 1786 av Kungl. Maj:t förklarad myndig och fick med vissa inskränkningar ”sig och sin egendom själv råda och förestå”. Först slog hon sig på laxrökning, vilket väckte handelsmännens förbittring.
De protesterade mot att hon köpte upp färsk lax, vilket de betraktade som ett intrång i sin näring. Hon försvarade sig emellertid väl, och försöket att stoppa hennes verksamhet misslyckades. Så småningom vann hon burskap i Halmstad och etablerade sig som förläggare för textilmanufaktur. Hon åtog sig att leverera stövlar och strumpor till kronan för arméns behov och fick också avtal om leveranser till länslasarettet. 1805 fick hon tillstånd att starta en klädesfabrik på sin gård Tolarp i Snöstorp. 1806 var fabriken i full gång och under kriget mot Finland 1808-1809 åtog hon sig också stora leveranser av skor till armén.
Mamsell Richardys fabrik baserades på att allmogen i södra Halland var van att i hemmen karda, spinna och väva ull till vadmalstyger. Hon ville i sin klädesfabrik ta hand om tygerna för att kunna leverera uniformstyger till armén. Därför köpte hon upp islandsull av god kvalitet till hushållen men på grund av kriget blev det svårt att få in den och priset steg starkt. Eftersom hon inte lyckades tillverka mer än enstaka kläden hade hon i stället ”sysselsatt ortens allmoge med stumpors och skors förfärdigande”. 1811 ville hon utvidga sin verksamhet och begärde därför ett lån på 10 000 riksdaler ur manufakturfonden. Landshövdingen stödde hennes begäran och underströk att hennes verksamhet var av stor betydelse för bönderna i södra Halland. Deras jord var så mager, att de inte kunde livnära sig av den utan måste lita till sin ”flit och skicklighet i handaslöjder”. Sedan Richardys fabrik kommit igång klarade de sig bättre och behövde inte vara beroende av uppköpare från Borås.
Men mamsell Richardy kunde inte fortsätta sina leveranser. Stampverket brann ner 1815 och vadmalstillverkningen upphörde. Färgeriet lades ner och överskäreriet var obrukbart. Kronobefallningsmannen fick order från högre ort att företa en grundlig undersökning av fabrikens tillstånd och rapporten, som kom 1817, blev negativ. Därefter var det omöjligt för mamsell Richardy att få nytt lån och ställa sin fabrik på fötter. 1822 var en klädesstol fortfarande i gång i Tolarp men därefter är det tyst om anläggningen.
Christina Charlotta Richardy var den första kvinnliga ledamoten av Patriotiska Sällskapet, en sammanslutning grundad 1766 för att främja jordbruk och industri. Genom sina hänvändelser till sällskapet såg hon till att flera av hennes medarbetare belönades.
Hon reste ofta till Stockholm och uträttade då olika ärenden åt andra Halmstadbor. Bibliotekarien Carl Christian Gjörwell i Stockholm imponerades av denna kvinna:
” Manhaftig Dame af reslig Växt och starka Krafter, till åtbörd som en Karl. Hon är ett Fruntimmer omkring 50 år, bor i Halmstad, drifver handel, reser ofta up, äfven för att bevaka sin fordringar hos Kgl M:t och Kronan. Jag har icke sett hennes Like, förgäter icke vårt första samtal, den modiga Upsynen, den sträckta armen, den omtalade Pistolen…”
Ingegärd Larsén skriver:
”Så kan den uppväxande storindustrin länkas samman med mamsell Richardy, stadens första betydande yrkeskvinna, som i de skriftliga vittnesbörden träder fram som en högst okonventionell, initiativrik person, som inte lät sig nedslås av motgångar och svårigheter. — Hon var en enkel ogift kvinna ur medelklassen men förvisso ingen dussinmänniska.”
Christina Charlotta Richardy dog 1831.
Källor: Halmstads historia s. 236f, s 372ff.
Ingegärd Larsén, Christina Charlotta Richardy – en föregångskvinna för 200 år sedan. GHÅ 1990. S-82-89.
Kerstin Wedin