Välkommen till en utställning om en av Sveriges mest älskade traditioner – fikat!
Här hyllar vi kaffet, kakan och konsten att ta en paus från vardagen. Men fika är inte bara ett ord, det är en livsstil. En svensk superkraft. Det hela börjar förstås med en kopp kaffe.
Ordet ”fika” är en medveten omkastning av stavelser i ordet kaffe. I början av 1900-talet började man säga ”kaffi” i slang som sedan blev till ”fika”. Först var det ett kodord, lite hemligt, bland arbetare och unga men det dröjde inte länge förrän hela landet började använda det. Inte långt därefter blev själva pausen, sällskapet och tilltugget en hel kultur.
Fika är nämligen inte bara att dricka kaffe. Det är att sitta ner, andas ut, prata en stund. Vi fikar hemma, vi fikar på jobbet, vi fikar med vänner och familj, vi fikar på utflykten i skogen och naturligtvis fikar vi i halvtid på en fotbollsmatch. Kaffe, ja – men gärna också kanelbullar, småkakor, ostmackor, en varm korv med bröd eller vad som helst som passar just din smak.
Och så har vi konditorierna fikakulturens salonger och finrum. Här möts tradition och sockersug i en miljö där tiden nästan står stilla. Redan på 1800-talet började svenska konditorier slå upp sina dörrar, med små bord, spetsdukar och bakverk som var lika vackra som de var goda. Prinsesstårtor, dammsugare och mazariner serverades på fat av porslin och man åt med andakt och stil.
Halmstad var inget undantag. Här finns än idag många konditorier/fik, äldre eller nyöppnade – ställen där du kan slå dig ner vid ett fönsterbord, njuta av en kopp kaffe och ett nybakat bakverk och samtidigt spana på folk som promenerar förbi på gatan utanför.
Fika har också blivit en självklar del av arbetslivet. På många arbetsplatser är den helig – ett klockslag när datorerna stängs och kopparna fylls. Man fikar för att samarbeta bättre, komma på idéer, tänka klarare, lösa konflikter, för att fira – eller bara för att få en paus.
Ingen fika utan de som bakat, utställningen glömmer inte bort dessa bagare som skapat fina prinsesstårtor och andra bakverk till konditorierna, eller husmödrarna som, med vackra förkläden, hemma sett till att barn, män och besökare alltid fått en nybakad kanelbulle och ”sju sorters kakor”.
