En del förändras mer och annat mindre. Det gäller även stadsbilden.
Tittar man på det här fotot över centrala Halmstad, taget i slutet av 1970-talet, ser man att förändringarna i innerstan framför allt handlar om detaljer. Enskilda byggnader har målats om och renoverats – eller rivits och ersatts med något nytt. Någon gata har enkelriktats, stängts av eller blivit gågata. Och så vidare. Men sett ovanifrån är ändå mycket sig likt.
Annorlunda är det på andra sidan om Nissan. Här har det skett en omvandling som är närmast total. Sven Aremar konstaterade redan i boken Halmstad – kors och tvärs i tid och rum från 1991, att ”[d]e senaste årens sanering har tagit hårt på vad som förr kunde betecknas som Halmstads industriområde […] Resultatet har blivit, att ingen gammal halmstadbo idag känner igen platsen”.
De väldiga industribyggnader som en gång var Nordiskafilt, Bengtssons Mekaniska Verkstad, Maskinfabriken Rex, Halmstads Valskvarn och August Hanssons gjuteri hade då försvunnit. Och under ytterligare 25 år har de ersatts av det ständigt växande bostadsområdet Nissastrand, ett helt kvarter med studentbostäder, samt det nu tioårsjubilerande Stadsbiblioteket. Med andra ord ett mycket påtagligt uttryck för utvecklingen från industriellt till postindustriellt samhälle i Halmstad.
På fotot ser man hur en stor del av den östra sidan om Nissan fortfarande domineras av Nordiskafilts fabriks- och kontorslokaler. Man kan också notera att Gamletullsgatan sträcker sig förbi utanför Nordiskafiltområdet och mynnar ut ungefär vid nuvarande bussterminalen. Sammankopplingen med Stationsgatan till en enda raksträcka är alltså av senare datum.
Även om detta inte syns på fotot så är även järnvägssträckningen en väsentlig förändring. Sedan Linnéparken anlades och stora delar av grusparkeringen grävdes upp och gav plats åt den nya COOP-hallen, finns inte mycket kvar som minner om att järnvägen en gång delade sig i två parallella spår, på varsin sida om Valskvarnen: det ena Nässjöbanan och det andra Västkustbanan, som sedan svängde ner mot Järnvägsbron, tvärs igenom industriområdet, utmed den krokiga Fabriksgatan, av vilken numera endast återstår en liten del.
Det blir med andra ord svårare för varje år att på egen hand rekonstruera hur det såg ut i de delar av staden som har förändrats på ett så genomgripande sätt – vilket ju mer än väl understryker behovet av en kontinuerlig dokumentation.
Peter Björk
