Välkommen till Kirsten Munchs hus på Storgatan 32 som är känt för sitt exklusiva, grönglaserade tegel från Holland.
År 1619 härjar en stor brand i Halmstad och förstör i princip hela staden. Detta hus på Storgatan 32 är ett av dem som uppförs ur askan. Han som låter bygga det är Albrecht Pedersen Machum, en förmögen köpman inflyttad från Helsingör. Fasaden vittnar om att han inte snålar. Det grönglaserade teglet är exklusiva byggstenar som fraktas hit från Holland. Albrecht Pedersen Machum blir en av Halmstads mäktigaste personer. Han är stans borgmästare från 1622 fram till sin död 1634 och även på andra platser i staden har han lämnat spår. Predikstolen som används än i dag i S:t Nikolai kyrka är en gåva från Albrecht Pedersen Machum.
Hans dotter Anna Machum med make arbetade emot det svenska övertagandet av Halland 1645. Hennes make blev ledare för ett snapphaneförband och blev tillfångatagen och fängslad av svenskarna, strax efter avled han i fängelset. Anna bodde då i Tronarp i Kvibille och blev som änka under 20 års tid själv ansvarig för ett tiotal gårdar runt Halmstad.
Den här byggnaden kallas i Halmstad för Kirsten Munchs hus. Det finns en sägen om att hon ska ha bott i huset då hon var älskarinna till den danske kungen Christian IV. Det sägs till och med ha funnits en hemlig, underjordisk gång mellan byggnaden på Storgatan och Slottet. Men det finns inga historiska belägg för de här uppgifterna som började spridas under det tidiga 1800-talet. Christian IV och Kirsten Munch gifte sig 1615 innan detta hus byggs. De får flera barn tillsammans. Men eftersom Kirsten Munch har lägre rang än Christian IV får varken hon eller barnen arvsrätt eller samma status som kungen har. Men hon får ge namn åt ett hus som hon inte bott i. Skvaller kan vara seglivat. Vad som däremot finns i källaren är kryssvalv av tegel, som skulle kunna vara en rest från tiden före stadsbranden.
En person som definitivt kan knytas till det grönglaserade huset är däremot Gustav Falck. Han var född 1814 i Marstrand och kom till Halmstad 1839. Nio år senare öppnade han en affär på nedre botten i den här fastigheten som han sedan köpte 1858. Gustav Falck blev en mycket framgångsrik köpman och byggde upp en stor förmögenhet. Han gjorde bland annat en stor donation på 70.000 kr till den Lutherska Missionsförsamlingen som med hjälp av de här pengarna kunde bygga den ståtliga Immanuelskyrkan som stod färdig 1900 vid Strandgatan.
Den affär som Gustav Falck hade startat kom att bli en mer än 150-årig klassiker i Halmstad. Namnet Falkens fanns kvar även då nya ägare tog över rörelsen. De sista 50 åren sålde man främst mattor, sängkläder och gardiner. Affären lades ner 2011. Idag finns ett arkitektkontor i de gamla affärslokalerna.
Själva fastigheten Storgatan 32 såldes 1917 till Hallands Museiförening som planerade att visa sina samlingar i lokalerna. Men ganska snabbt föddes istället planer på att uppföra den museibyggnad som idag finns längre norrut vid Nissan. När det grönglaserade tegelhuset 2011 såldes innebar detta en välkommen ekonomisk vinst för Museiföreningen. Den investerades i en utbyggnad av museet som idag heter Hallands konstmuseum.
Huvuddelen av de grönglaserade tegelstenarna sitter kvar efter snart 400 år. Varje sten skimrar i olika gröna nyanser och är nästan som ett konstverk. Vid närmare studium av fasaden upptäcker man att en del stenar som ser nyare ut. De är mer rektangulära och har en lite mörkare grön nyans. Vid en renovering på 1960-talet skadades en del stenar. De har ersatts av nya som är skapade av konstnären och keramikern Thomas Frisk. Fastigheten är idag ett byggnadsminne.
Läs mer
GHÅ 1983 sid 30-42
Stadsvandring i Halmstad, sid 15
Husesyn : Hallands byggnadsminnen av Björn Petersen – sid 57-61