Under en stor del av 1900-talet ligger Halmkärven här på Klammerdammsgatan 5. Det är en folklig restaurang med många stammisar. Så här minns många Halmstadbor stället:
Vi kommer in på Kärven, där ser jag alla de kända ansiktena som nickar mot en. Där sitter Brodd och strax jämte Kjelle Grönkål och där sitter Svärd. Rätt mycket folk så här en fredagskväll, men vi får ett eget bord och slår oss ner. Tittar mig omkring och ser att Olga, Britta och Berta håller i serveringen.
Vi backar i tiden till 1858 då ett brännvinsbolag bildades med ensamrätt att sälja och servera alkohol. Trots detta fanns det minst 30 krogar i staden vid sekelskiftet med namn son Sista Styvern, Lilla Helvetet, Hese Nisse, Bierhallen och Bier-Pillas krog. Det var för det mesta enkelt inredda krogar med träbänkar och långbord.
På 1920-talet skedde en genomgripande förändring av reglerna för alkoholförsäljning då motboken infördes, en förteckning över hur mycket alkohol var och en får köpa utifrån bland annat samhällsställning och kön. För att också få kontroll över utskänkningen beslöt stadsfullmäktige att bilda Halmstads Folkrestauranger AB som då tar kontroll över all servering av alkohol. Man kommer överens med stadens bryggerier Appeltofftska och Östras om att ta över deras utskänkningslokaler. Lokalerna ersätts sedan med två nyinredda Folkrestauranger: Makrillen och så Halmkärven här på Klammerdammsgatan.
Något år senare ersattes dessa med nyinredda restauranger som fick namnen Makrillen och Halmkärven. Ovanför entrén till Halmkärven på Klammerdammsgatan 5 placerades ett konstverk av Walter Bengtsson, givetvis blev motivet en halmkärve. Den sitter kvar ännu idag som påminnelse om restaurangen som inte längre finns kvar men är saknad av många.
Den typiska lunchen serverades på en bricka med förrätt, varmrätt, efterrätt och dryck. Serveringsrestriktionen för män är vanligen 15 centiliter sprit och för kvinnor halva den mängden
Folkrestaurangerna var den lägre klassens restaurang, enligt den indelning som fanns från 1920 till 1950 talet:
Finkrogarna som ofta var privatägda.
Andraklass-restauranger med duk på borden och mat i mellanprisläge. De ägdes privat eller av staten genom Sveriges allmänna restaurangbolag.
Tredjeklasskrogarna eller Folkrestaurangerna som Halmkärven, som från början ägdes av kommunala bolag. Här låg det sällan duk på borden och det serverades enklare mat. Eller som det står i bestämmelserna: närande mat till en billig penning.
För restaurangens överskott köptes konstverk som prydde väggarna. På Halmkärvens fondvägg hängde två stora oljemålningar av Arvid Carlson, en av konstnärerna i Hallandsringen. Båda föreställde fiskare till havs. På Halmkärven fanns även en galjonsfigur, skeppsmodeller och marinmålningar. Gästerna kände att de var på Västkusten!
På 1970-talet blir Halmkärven en populär jazzscen och det är fullt vid varje spelning. Sveriges jazzelit kommer hit. Dessutom har husbandet, Nissan Jazzband, under en period Marie Fredriksson som solist. En januarikväll 1982 då hon är nästan okänd kliver hon upp spontant på scen. Hon river av en fantastisk version av All of me. Efter det blir hon kvar och hon gör även flera turnéer med bandet. Men sedan blir hon del av duon Roxette med Per Gessle och tar klivet upp på helt andra scener. Men Nissan Jazzband spelar vidare här på Kärven ända tills krogen lägger ner på 1990-talet, och än i dag lever bandet kvar.
De dagar Halmia och HBK spelade bortamatcher var det extra många besökare på Halmkärven och många halmstadbor stod också på gatan utanför. Mitt emot Halmkärven hade Hallandsposten sina lokaler och innan man började direktsända fotboll på radio var det på Hallandspostens anslagstavla man fick sin information. De satt reportrar på Hallandsposten som ringde runt till alla arenor där det spelades fotboll och när resultaten skulle uppdateras gick en vaktmästare ut och uppdaterade resultaten på anslagstavlan.
Det var via Hallandsposten man fick nyheterna i Halmstad. På taket till Hallandspostens fastighet kan man fortfarande se ett torn där det fram till andra världskriget fanns en ljustidning som kunde ses från en stor del av staden.
Läs mer
Utställningen Nöjesliv
GHÅ 1996 Wedel Bengtsson förvandlade ölkrogar till marina konsthallar, sid 144-150
GHÅ 1958 Gökakrogar sid 274-278
Tidsbilder, Från behovsbränning till systembolag, sid 93-109
Hallandsposten, Vår historiska stad – Så mycket bättre med brännvinsbolaget
Riksdagens proposition angående olovlig befattning med spritdrycker