Flera stadsdelar i Halmstad har gator med s k gruppnamn, dvs ”gatunamn, som har tillkommit utan lokal anknytning, som ingår i en grupp namn med viss förebild – t ex metaller – och som i allmänhet är geografiskt knutna till visst begränsat område” (Håkansson 1983, s. 54). Gatorna på Söder har namn som syftar på flyg och sjöfart och områdets närhet till havet; gränderna på Gustavsfält är uppkallade efter veckodagarna, medan Mickedalas gränder utmed Planetgatan är döpta efter himlakropparna i det lokala solsystemet. Och så vidare.
De somrigaste gruppnamnen finns lämpligt nog på Östra stranden – en institution i Halmstads bad- och friluftsliv. Då den första stadsplanen för det lite vildvuxna området antogs vid 1950-talets början, tillkom också flertalet gator med de karakteristiska namnen: Sommarvägen, Badvägen, Junivägen, Augustivägen, Lekvägen, Vilovägen, Majstångsvägen och Sandgången. Namn som ju onekligen för tankarna till sol, strand och semester.
Och vägarna gör skäl för sina namn. Sommarvägen har för många varit vägen till sommaren, i form av semesterstugan och campingplatsen. Badvägen är fortfarande den självklara sträckan till och från badet (även om Norra badvägen förlorat sin omedelbara strandanknytning sedan hamnutbyggnaden vid mitten av 1970-talet). Och Majstångsvägen leder faktiskt till en liten grön lund där en lövad stång brukar stå uppställd till midsommarhelgen.
Även vintertid kan en promenad längs de somrigt klingande vägarna ge en fläkt av varma vindar och blå himmel. Om ”visor kan längta”, som sångaren Carl Anton påstod, så kanske gator kan göra samma sak. (Att en vägstump in mot koloniområdet Måsen bär det ruggigt vindpinade namnet ”Julstormsgattet”, efter julstormen 1902, ska vi kanske lämna därhän…)
Peter Björk
Källor:
Valter Håkansson: Gatunamnen i Halmstad. Halmstads kulturnämnd 1983.
Kerstin Ullander [Wedin]: ”Östra stranden. Kulturmiljöer och lokal identitet. Badorternas framväxt” i Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1997.
