Den 16 september 1645 klockan 4 på eftermiddagen stod den danska kommendanten Nils Krabbe på torget och mötte Caspar Otto Sperling som kom inridande till Halmstad i spetsen för Upplands ryttare. Nils Krabbe överlämnade där Halmstad och hela Halland till Sperling. Efter freden i Brömsebro i augusti lyckades Nils Krabbe på en månad att förstöra bron över Nissan och delar av vallgraven. Slottet vågade Nils Krabbe troligen inte röra eftersom han då skulle bryta mot fredsöverenskommelsen. Caspar Otto Sperling flyttade in i slottet tillsammans med de högre officerarna i armen som blev stationerad i Halmstad.
Svenskarna förlade 8 kompanier fotfolk i staden vilket innebar att 1 200 soldater skulle trängas med de omkring 200 familjer som bodde i staden. Sperling konstaterade att Halmstads befästningar var i dåligt skick och tog fram flera förslag till förbättringar. Men Sveriges ekonomi var ansträngd på grund av det kostsamma kriget så det enda han fick igenom var ett avsned mellan staden och slottet. För att skydda slottet bättre byggde man ut stadsmur med en torrgrav från Nissan till söderport. 1658 blev slottet därmed helt inbyggt av en mur och en vall- eller torrgrav.
I augusti 1676 kom Danmarks generalmajor Jacob Duncan med 4000 man för att belägra Halmstad. Belägringen han knappt börja innan danskarna drog sig tillbaka då de fick underrättelser om att svenskarna var på väg att undsätta staden. Man drog sig tillbaka, men vid Fyllebro hann svenskarna fram och det resulterade i slaget vid Fyllebro där danska armen skingrades, många dödades eller togs till fånga. I september var dock danskarna tillbaka och belägrade Halmstad i en månads tid. Den svenska besättningen bestod av 1 400 man, belägringen var tveksam och svenskarna hade inga problem att försvara staden. Detta var den sista belägringen i stadens historia.
I slutet av januari 1678 byttes soldaterna i staden ut mot betydligt finare folk. Karl XI hade beslutat att riksdagen skulle hållas i Halmstad. Kriget pågick i Skåne och kungen ville inte resa för långt från krigshändelserna. I stället blev det riksdagsmännen som fick resa. Prästen Brodinius berättar att han reste med släde från Västervik trots att det i Småland bitvis var barmark. Till hemresan i mars fick han köpa en vagn för att kunna ta sig hem. Från Västervik tog det 8 dagar att resa till Halmstad och 11 dagar tillbaka i mars. Man förstå att många från norra Sverige tyckte att Halmstad inte var det bästa stället att förlägga riksdagen till.
Den 4 februari 1678 öppnades riksdagen i Halmstad. Slottskyrkan blev rikssal där kungen tog emot de fyra stånden och där det genomfördes omröstningar och debatter. Ca 300 riksdagsmän kom till Halmstad och bodde hos de omkring 200 borgarfamiljer som fanns i Halmstad. Dessutom hade de flesta riksdagsmännen med sig betjäning. Kung Karl XI med rådet, och utskotten höll till i en sal på slottet. Borgerskapet hade sina förhandlingar i Jacob Broddessons hus och prästerna i S:t Nikolai kyrka. Det viktigaste man avhandlade under riksdagen var ekonomin, det behövdes pengar till det pågående kriget i Skåne.
Kung Karl XI snabbade på förhandlingarna, han behövdes i Skåne där kriget pågick. Man samlade de frågor som man var överens om i en supplik som överlämnades till kungen med önskan om ett snabbt beslut. Idag skulle man kalla detta att frågorna fick ett snabbspår. Man tog några dagar senare beslut om de nödvändiga frågorna. Den 2 mars avslutades riksdagen i slottskyrkan och Karl XI gav sig av till Skåne.
1680 rustades det för bröllop i Halmstad. När Karl XI nu skulle gifta sig med den danska prinsessan Ulrika Eleonora hoppades man att de skulle innebära en varaktig fred mellan Sverige och Danmark. Äktenskapet var en del av fredstraktaten när det slöts fred året innan.
Karl XI ville ha ett enkelt bröllop med ett fåtal endast nödvändiga gäster. Delvis för att han själv var besvärad i stora sällskap. Den italienska diplomaten Magalotti beskriver Karl XI så här: ”Konung Karl, den elfte med detta namn, ser ut som en människa, hvilken befinner sig i förlägenhet och är rädd för allting. Det förefaller, som om han icke vågade se någon i ansiktet, och han rör sig alldeles som om han ginge på glas.”
Men den främsta anledningen till att kungen ville ha ett enkelt bröllop i Halmstad var den franska ambassadören de Feuquirères. Vid fredsslutet året innan hade franska kungen dikterat villkoren i fredsavtalet mellan Sverige, Danmark och de nordtyska staterna. Frankrike ansåg därför att de skulle ha den främsta platsen vid vigseln och få äran för att det blev ett bröllop mellan Sveriges kung och en dansk prinsessa.
Karl XI hade tröttnat på det han såg som franskt förmyndarskap och hoppades att franska ambassadören skulle stanna i Stockholm när bröllopet skulle ske i Halmstad. När ambassadören dök upp i Halmstad beslöt Karl XI att i hemlighet flytta bröllopet till Skottorps slott. Den 6 maj sent på kvällen vigdes Karl XI med Ulrika Eleonora med endast ett fåtal gäster ur svenska och danska högadeln. Dagen efter bröt de upp mot Halmstad och på vägen mötte de den franska ambassadören som höll god min gratulerade dem till giftermålet. Brudparet tillbringade därefter en vecka på Halmstad slott innan man påbörjade resan mot Stockholm.
På 1700-talet förlorade slott och fästning sin militära betydelse och slottet började förfalla. Slottskyrkan gjordes om till sädesmagasin då man behövde lagra den säd som behövdes för brännvinsbränning. Flera renoveringar gjordes på slottet, södra och västra flyglarna fick brutet tak täckt med skiffer som de har än i dag. Östra flygeln byggdes på med en våning och hela slottet fick större fönster.
Trots att renoveringar gjorde klagade landshövdingarna som bodde på slottet under 1700-talet på fukt och kyla. Det var förståeligt då uppvärmningen endast bestod av öppna spisar. Det var först en bit in på 1800-talet man satte in kakelugnar i slottet.
Landshövding Josua Sylvander tycker år 1813 att Halmstads slott är hemskt; hvarför? – jo det är obebodt och tomt. Jag hade till boningsrum valt ett af de minsta, där var högt i taket och ett rosenrödt förhänge omslöt min säng.
Han berättar vidare: Det led in på natten. Jag satt där ensam med mina ljus och mina papper. Plötsligt överfölls jag af en djup sömnlystnad. Och sedan jag lagt mig på sängen drog jag gardinerna tätt tillsammans. Som jag ligger där och stirrar mot de lius som skulle lysa mig under den del af natten som återstod, ser jag en stor mörk majestätisk skugga långsamt och högtidligt sväfva förbi den rosenfärgade gardinen. Jag steg genast upp. I mitt rum och i de angränsande rummen fanns ingen lefvande varelse. Vems var denna skugga?
Detta undrar vi fortfarande idag, var det slottsspöket som smög förbi hans säng?
1600-talet var en tid full av spännande händelser i Halmstad. Men Halmstad verkliga storhetstid var under Kalmarunionen som man räknar pågick 1397-1521. Då fanns inte Halmstad slott, men S:t Nikolai kyrka var nybyggd och stor nog för att användas i de möten som skedde mellan nordiska kungar och råd som skedde frekvent i Halmstad under denna tid.
Källor
Halmstads historia Del 2 – De första svenska åren sid 5-30
Gamla Halmstads årsbok 1978 – Riksdagen i Halmstad 1678
Halmstads historia Del 2 – Riksdagen i Halmstad, sid 11-17
Gamla Halmstads årsbok 1970 – Spökerier på Halmstad slott 84-93
Lena Rangström: En brud för kung och fosterland