Gamla Halmstads vårmöte 14 april ägnades helt och hållet åt skulpturgruppen Europa och tjuren. Denna, en av Halmstads mest betydelsefulla sevärdheter, fyller 90 år i november och var därför ett lämpligt tema. Gästföreläsare var Onita Wass, museichef och VD vid Millesgården i Stockholm, samt Lovisa Nilsson från Kulturförvaltningen i Halmstad, projektledare för förra årets renovering av skulpturgruppen och fontänen.
Onita Wass, som lett verksamheten vid Millesgården sedan 2009, berättade spännande och intressanta saker om konstnären och människan Carl Milles. Bland annat fick vi höra att Carl, som föddes 23 juni 1875 i Knivsta, döptes till Carl Emil Wilhelm Andersson. Efter några år som snickarlärling sökte han in och antogs 1895 som elev vid Tekniska skolan i Stockholm. Ett stipendium på 200 kronor av Svenska Slöjdföreningen gjorde det möjligt för honom att resa till Paris där han studerade anatomi på Ecole des Beaux-Arts och tog starka intryck av den franske skulptören Auguste Rodin. Här träffade han också den österrikiska porträttmålaren Olga Granner, som han gifte sig med i München 1905. Under studieåren i Paris bytte han efternamn till Milles efter sin faders smeknamn, och redan efter andra året deltog han på Parissalongen (Salon des artistes français), vilket får anses som en anmärkningsvärt snabb karriär. 1906 återvände paret Milles till Sverige. Flera viktiga och stora uppdrag gjorde att han kunde inhandla en tomt på Lidingö utanför Stockholm, och här började han tillsammans med Olga skapa det som med tiden blev Millesgården.
Från 1913 blev antik grekisk kultur den huvudsakliga inspirationskällan för Carl Milles. Detta är också den enkla förklaringen till att det blev just Europa och Tjuren som pryder Stora torg i Halmstad. Motivet är hämtat från en av den grekiska mytologins mest välkända berättelser som handlar om när överguden Zeus, i en tjurs skepnad, rövar bort prinsessan Europa. Beställningen till Milles, som vid det här laget blivit en av dåtidens mest berömda konstnärer även internationellt, möjliggjordes genom en donation av grosshandlare Jacob Jacobsson. Det slutliga utförandet föregicks av en hel del diskussioner, inte minst på grund av de nakna tritonerna som ansågs alltför ekivoka för dåtidens stadsinnevånare. Fontänen gjöts i Danmark och transporterades till Halmstad för uppsättning, och kunde sedan invigas 7 november 1926. Förutom i Halmstad finns skulpturen också på Millesgården på Lidingö och i två exemplar i USA. Skulpturen får göras i sex exemplar, berättade Onita Wass, och avslöjade samtidigt att hon gärna skulle vilja sälja verket till både Kina och Indien.
Mellan 1931 – 1951 bodde Carl Milles och hans fru i USA i Bloomfield Hills, som är en förort till staden Detroit i Michigan. Här innehade han en professur vid Cranbrook Academy of Art, och blev 1945 amerikansk medborgare. Några av somrarna från och med 1945 tillbringade han i Sverige på Millesgården som han redan 1936 hade skänkt till svenska folket. Carl Milles avled 19 september 1955 på Lidingö. Onita Wass konstaterade avslutningsvis att Carl Milles, i ett konsthistoriskt perspektiv, måste betraktas som en av 1900-talets viktigaste skulptörer. Hon välkomnade också oss alla att besöka Millesgården för att själva uppleva skönheten i Carl Milles skulpturer.
Föreningens ordförande, Sven Johansson, tackade för en intressant och trevlig föreläsning och öppnade upp för en kort frågestund där flera av föreningens medlemmar fick möjlighet att ställa frågor till föredragshållaren. Därefter övertog Lovisa Nilsson från kulturförvaltningen i Halmstads kommun ord och bild, för att berätta om den restaurering av hela skulpturgruppen och vattensystemet som inleddes under 2015.
Att det fanns ett akut behov av en allmän översyn var välkänt, berättade Lovisa. Många års vattenflöde, väder, vind och andra yttre påverkningar hade slitit på skulpturen och påverkat både patina och vattenstrålarnas spridning. Då parkeringsgaraget under Stora torg byggdes på 1960-talet magasinerades hela skulpturgruppen under några år. Magasineringen, samt den allmänna förslitningen, hade med tiden åsamkat skulpturen allvarliga skador. Av den gröna färgpatinering som Milles använt från början fanns nästan inget kvar. Det var nödvändigt med en genomgripande restaurering, och inför kommunbudgeten 2015 anslogs medel för att sätta igång arbetet.
Under hösten 2015 restaurerades skulpturgruppen av konservatorer. Med åren hade en brungul beläggning av smuts och föroreningar vuxit fram, och kalken i vattnet hade lämnat vita avlagringar. Lovisa Nilsson berättade om hur arbetet gick till och visade flera spännande bilder inifrån tältet runt skulpturgruppen. Här kunde vi i detalj se hur arbetet utfördes. Beläggningar togs bort, och skulpturen rengjordes och vaxades avslutningsvis för att få ett bra skydd mot väder och vind. Både vattenledningar och reningssystem har setts över så att vattnet blivit fritt från kalk och föroreningar. Vattentrycket har reglerats och strålarnas riktning och spridning har blivit ymnigare kring huvudskulpturens fundament. Detta förstärker intrycket av att tjuren kastar sig i vattnet med den bortrövade Europa på sin rygg. Under våren kommer vattnet att släppas på igen och en ny belysning kommer också att installeras. Därefter, avslutade Lovisa Nilsson, kommer vi att få uppleva skulpturen på ett sätt vi inte haft möjlighet till på många år.
Lovisa Nilsson tackades också av föreningens ordförande, och det blev även utrymme för åhörarna att ställa frågor kring restaureringen innan ordförande avslutade 2016 års vårmöte.
Foto: Studio Västsvensk Konservering
Sigge Ohlsson
