Denna röda tegelbyggnad, med karakteristiska valv, invigs 1903 och blir hem åt Halmstads första yrkesbrandkår. Här får de bland annat en vagn- och redskapshall och ett torn där de kan torka slangarna. I det före detta fattighuset, som ligger intill, blir det logement och kontor. På innergården har kåren brandövningar där bland annat skolungdomar på besök får hoppa från fönstren, ner i brandsegel.
Men långt innan brandstationen byggs har Halmstad ett brandförsvar. Det är nödvändigt i de gamla medeltida städerna där risken för bränder alltid är stor. Husen ligger tätt och öppen eld används i allt från uppvärmning till matlagning och belysning.
Den gamla medeltida staden Halmstad läggs så gott som helt i ruiner vid en brand 1619. Ytterligare en storbrand, som kunde ha fått ödesdigra konsekvenser, inträffade 1845. Då brann ett helt kvarter norr om Stora torg ner.
Det traditionella sättet att skydda sig mot brand var att anställa nattväktare som nattetid gick runt i staden och såg att allt var i ordning. Sådana fanns också i Halmstad. När en brandupptäcks ska borgmästaren och branduppsyningsmannen varnas. De kan beordra klockringning för att samla stadens invånare för att hjälpa till med släckningen.
Länge är hinkar det främsta redskapet och vattnet hämtas från vallgraven och Nissan. På 1700-talet har staden också en större och en mindre brandspruta med tillhörande slangar och vattenkar. Men vid flera bränder visar sig utrustningen vara bristfällig. När plantören J Upphofs hus brinner ner finns exempelvis inga lyktor. Att hämta och langa vatten i kolmörker visar sig vara svårt och dessutom är det stora vattenkaret så sprucket att det mesta vattnet rinner ut innan man är framme vid branden. Efter flera klagomål förnyas utrustningen i slutet av 1700-talet och då byggs också det första spruthuset, nere vid Nissan på Hamngatan 11. Där förvaras släckningsutrustningen.
I takt med att utrustningen blir mer avancerad krävs det mer kunskap och det bildas frivilliga brandkårer. I Halmstad startas den 1839 på initiativ av fabrikören Isaac Wallberg. Nästan 100 man ingår i styrkan och de får att göra. Flera hus brinner de kommande åren, bland annat sker en krutexplosion i Handlare F. E. Bissmarks salubod vid Stora Torg, där de närvarande har änglavakt. Så här beskrivs händelsen:
I Saluboden inkom en mjölnare, Per Bengtsson från Påarp, rökande cigarr och gick innanför disken till närheten af två der stående burkar med krut. Handlanden M. Wetterlund som var närvarande märkte detta och fattade mjölnaren i armen och försökte föra undan honom.
Men i samma ögonblick inträffade en explosion, hvilken var så stark att två andra i butiken varande personer slungades ut. Lotsen Carl Lindström ut i förstugan och Sjömannen J Pettersson öfver förstugan och in genom dörrspegeln till det där belägna kontoret. Personerna i fråga blefvo icke nämnvärt skadade och elden dämpades genast.
Så småningom inrättas en kommunal brandstyrelse och alla män i åldern 18 till 55 blir värnpliktiga brandmän. Utrustningen blir mer modern och en den stora förbättringen sker på 1880-talet då staden får vattenledningar och 88 brandposter.
1903 får Halmstad en fast brandkår med brandmän som kan flytta in i en ny brandstation vid Lilla torg. Denna består av en vagn- och redskapshall och ett torn för torkning av slangar. I det före detta Fattighusets gård inrättas logement och kontor.
Brandstationen är ritad av stadsarkitekten Sven Gratz och tegelfasaderna påminner om Brunnsåkerskolans som han också ritade några år senare.
Motoriseringen av brandkåren var ganska sen. En motordriven ambulans köptes 1921 och de första brandbilarna kom 1922. Naturligtvis ingick sedan en kontinuerlig utveckling av de olika brandredskapen. En viktig förändring var när ansvaret för ambulansverksamheten 1966 flyttades över till landstinget och Lewanders Hjälpstation tog över det praktiska arbetet.
Redan 1918 diskuterades att brandstationen var för liten och behövde ersättas med en ny. Frågan utreddes i olika omgångar. Samtidigt växte staden och det behövdes fler brandmän, bilar och mer teknisk utrustning. Det hann att bli väldigt trångt i Brandstationens lokaler innan Brandkåren 1977 kunde flytta ut till moderna och ändamålsenliga lokaler på Sannarp.
Brandstationens gamla gympasal på andra våningen används en tid av olika lokala idrottsföreningar, bland annat fäktningsklubben.
I slutet av 1990-talet byggs den gamla vagnhallen om till pub. Den finns kvar här än i dag.
Läs mer
Gamla Halmstads Årsbok 2003
Återsken – ett sekel i elden