Under nordiska sjuårskriget mellan Danmark och Sverige passerade Danmarks kung Fredrik II i augusti 1563 Halmstad med sin arme på väg mot Älvsborgs fästning som var Sveriges enda port mot västerhavet. Redan den 4 september intog danskarna Älvsborg. I slutet på september var armen åter i Halmstad och stannade där någon vecka. När armen marscherade vidare söderut lämnades en garnison kvar i staden då man trodde svenskarna skulle försöka återerövra en port mot väster.
I början på 1500-talet hade Halmstad endast svaga befästningar. Men 1529 fick borgarna ett kungabrev där borgarna fick order om att befästa staden med vallar och gravar samt att bönderna i Halmstads och Årstads härad skulle hjälpa till. Flera brev med uppmaningar om att befästa stadens vallar, gravar och befästningar skickade på 1540- och 1550-talet.
Stadsmur som den kan ha sett ut på 1500-talet. Foto: Sven Johansson
I oktober 1563 utsattes Halmstad för en svensk attack. Staden var då relativt väl försvarad, förutom den ursprungliga besättningen hade två fänikor och en fana ryttare lagts in som garnison, totalt omkring 1300 man. Under Erik XIV:s befäl började svenskarna belägra Halmstad, och staden blev under några veckor hårt ansatt. Den svenska armen uppgick till omkring 20 000 man som förlades runt Halmstad. Man förskansade sig utanför norra porten där man grävde ur vallgraven så att vattnet rann ut i Nissan. Några år tidigare (1556) mönstrades alla Halmstads borgare som en följd av det oroliga läget.
Erik XIV visste att danskarna var på väg mot Halmstad men gjorde ett sista försök att erövra staden genom att skrämma försvararna till kapitulation. I en skrivelse från Erik XIV till borgarna i Halmstad skrev kung Erik: att hvar som de icke ville giffua sigh i godo, så skulle han icke spara det barn vdi vuggen laa.
På modern svenska att eftersom de låtit värnlöst kvinnfolk delta i försvaret fanns nu risken att hans folk, när de väl intagit staden, skulle dräpa både kvinnor och alla andra som därinne var om de inte gav upp.
Målning av kung Erik av Steven van der Meulen, Nationalmuseum
Kommendanten i Halmstad svarade: att han hade varken ed eller ära att sälja för penningar, men hans Herre och Konung hade icke sparat pengar på lod och krut, det ville han skifta och dela med honom så länge livet och hans Herres Munition räckte.
I kung Fredriks krönika står: Konning Erik bleff her ofver höyeligen fortörnet, och lod strax stille alle sine grofve stycker paa Byen, och begyndte uden Affladelse, grueligen at bancke paa Volde och Mure”.
Fältkanoner på hjul. Foto: Sven Johansson
Det var då, den 5 november, som bräschen sköts mellan Norre Port och blockhuset mot vilken stormningen gjordes. Samtidigt gjordes ett anfall med flottar från Nissan där staden saknade murar. Försvararna stod emot anfallet men befästningarna på norra sidan blev hårt åtgångna.
Utgrävda rester av ett blockhus i Bastionen. Foto: Sven Johansson
Halmstad stod emot svenskarnas erövringsförsök och när danskarna närmade sig med en undsättningsexpedition drog sig svenskarna tillbaka.
De finns flera osäkra uppgifter om förluster, för svenskarna allt mellan 500 till 1 000 man, större delen av förlusterna verka ha varit bondesoldater. I den belägrade staden verkar förlusterna varit betydligt lägre.
I november 1563 fick Halmstads borgare ett brev från kung Fredrik där han meddelade att de i fem års tid fick befrielse från all tull och accis i Danmark och Norge. Det motiveras med att borgarna försvarat sin stad mot kung Erik och varit besvärade av kungens krigsfolk. I ett andra brevet säges att så ofta de svenske och nu senast kung Erik legat utanför staden har de satt sig fast i Övraby, som mestadels ligger öde och bränt.
Källor:
Halmstad historia Del 1
GHÅ 1949 Sven Granlund, Halmstadvisan 1563. En propagandadikt.