…äkta blå cheviot till kostymer…
Vid Nissans strand, alldeles intill dagens Österbro, låg Halmstads industriella vagga. En obetydlig klädesfabrik togs 1823 över av färgaren Isak Reinhold Wallberg. Produktionen ökade raskt; den tiodubblades nästan på tre år. Anledningen var att Wallberg inriktat sig på textlier för för arméns behov. Trots flera nybyggnationer under 1830- och 1840-talen rymdes inte den expansiva verksamheten – med omkring 150 anställda – längre inom stadens murar.
Ny mark fanns norr om staden, mer eller mindre i anslutning till den gamla staden, Övraby. Men det var inte banden till det forna som lockade. Här fanns mycket mark, i det närmaste outnyttjad, och inte minst, här fanns det ett vattenfall som kunde användas för kraftproduktion.
Wallbergs nya fabriksområde togs i drift 1850. Klädesfabriken var central och konkurrenskraftig: här installerades några av de första, kanske t o m de första maskinvävstolarna i Sverige. Men etableringen utanför staden gav också helt nya möjligheter. Kvarnen integrerades i företaget samtidigt som bolaget påbörjade tegeltillverkning och lantbruk.
En fortsatt expansion krävde mera kapital, varför företaget ombildades till aktiebolag 1857.
1887 gav man sig på en ny nisch. Hattar skulle tillverkas, såväl i Halmstad som i den nya fabriken i Oskarström. Men för en gångs skull blev satsningen inte framgångsrik, varför verksamheten redan 1900 överläts till ett nytt företag. Det blev dock inte långvarigt, det likviderades 1905.
Lyckosammare blev satsningarna på tillverkning av trikå (1888) och industrifilt (1894).
Därmed hade företaget formerat sig kring fyra huvudprodukter – kläde, trikå, maskinfilt och tegel – medan lantbruk och kvarn fick allt mindre betydelse.
Wallbergs stod länge starkt. Så sent som 1951 hade man över 800 anställda, men nu började snåla vindar att blåsa. Den internationella konkurrensen blev allt svårare och företaget monterades ner successivt. Klädestillverkningen, företagets signaturprodukt, avvecklades 1968. Trikåtillverkningen gick samma väg 1968. Produktionen av såväl tegel som maskinfilt var mera motståndskraftig. Båda kunde säljas: tegelfabriken såldes 1987 men lades sedan ned redan 1994 medan maskinfiltstillverkningen såldes till den lokala konkurrenten Nordiska Filt/Albany 1988.
Det gamla industrikomplexet lever vidare fast i annan form. Området ägs idag av Slottsmöllans Fastigheter, en direkt avläggare till Wallbergs, med ändamål att äga, utveckla och förvalta Slottsmöllans Företagscentrum.
Källor:
Gärdfors, Bengt 2015 Historien om Wallbergs industrier och Slottsmöllan. Halmstads Industrihistoria V
Hallandsposten 1994-06-10:sid 1, 28
www.slottsmöllan.se