Gården Broktorp låg vid Nissans mynning på en sandbank väster om Nissan. Vid platsen finns det spår av bebyggelse från yngre järnåldern. En gård grundades under vikingatiden (800-1100-talet) i närheten av nuvarande korsningen Storgatan-Brogatan. Arkeologiska undersökningar tyder på att det fanns tät bebyggelse med avfall liknade det i stadsbebyggelse en tid före stadsflytten.
På 1320-talet flyttades staden Halmstad från det område vi idag kallar Övraby till området kring gården Broktorp. Under några år fanns bägge städerna parallellt. Broktorp finns omnämnd som stad 1322, men när staden fick ett nytt privilegiebrev 1327 hade namnet ändrats till Halmstad. Flytten av staden var en utdragen process som tog flera år att genomföra.
Troligtvis var det kungamakten som beslöt att staden skulle flyttas, antagligen för att läget vid Nissans mynning gav bättre möjligheter för handel och sjöfart.
Det arkeologiska materialet från 1300-talet har en ovanligt stor andel nordtysk keramik. Vid denna tid var det Hansan som dominerade handeln i Östersjön och fynden tyder på att många tyska köpmän var bosatta i Halmstad.
År 1350 kom digerdöden till Norden och även Halmstad drabbades säkert av den även om det inte finns belagt i några källor och inga spår kan ses vid de utgrävningar som gjorts. Man uppskattar att 30-50% av innevånarna i Danmark och Sverige dog av digerdöden.
Källor:
Mattias Öbrink, Vår by Broktorp
Sven A Nilsson, Halmstads historia Del 1
GHÅ 1926, sid 21 – Fredrik Vetterlund, ett medeltida privatbrev från Halmstad
GHÅ 1933, sid 108 – Harald Nilsson, Sankta Katarina kloster
GHÅ 1961, sid 10 – Harry Hedin, Städerna Halmstad och Broktorp
GHÅ 1995, sid 28 – Lauritz Weibull, Halmstad rådhusarkiv 1307-1645