Den 13 augusti 1676 anlände generalmajor Jakob Duncan till Halmstad med sexbataljoner fotfolk och ett ryttarregemente under överstelöjtnant Münchhausen, samt 3 tolvpundskanoner, 2 mörsare och 3 regementsstycken. Danskarna började genast anlägga löpgravar.
Landshövding Johan Hård sände ilbud till Carl XI, utan undsättning kunde staden tvingas kapitulera. Från Växjö bröt då Carl XI upp med 23 skvadroner ryttare och 6 fotfolksbrigader, 3000 ryttare och 2000 man fotfolk. Den 14 augusti anträddes marschen och den 16 på morgonen nådde hären Knäred. Manskap och hästar var då utmattade. Men man fortsatte marschen mot Halmstad samtidigt som danskarna påbörjade reträtten söderut. Efter några timmars paus i Eldsberga för vila och mat återupptog svenskarna marschen norrut.
Karl XI, målning av David Klöcker Ehrenstrahl, Nationalmuseum
När Duncan nåddes av meddelande om en svensk styrka på framryckning hävde han belägringen och drog sig söderut mot Laholm för att undgå att fångas i en fälla.
General Rutger von Ascheberg sändes som förtrupp med 300 man. Framme vid Fylleån såg svenskarna den danska styrkan uppställd i slagordning i höjd med Snöstorp. Duncan beslöt att gå mot svenskarna som ännu var på väg i marschordning. Det hade varit en torr sommar och vattenståndet i Fylleån var lågt så man kom utan problem över Fylleån.
Rutger von Aschenberg, litografi av Alexander Clemens Wetterling.
Den svenska förtruppen drog sig bakåt och stannade mellan två moras (sankmarker) där de fördröjde den danska framryckningen tillräckligt länge för att det svenska infanteriet skulle hinna fram samtidigt som danskarna gick till anfall.
Slaget utvecklade sig till en närstrid mellan infanteristyrkorna som varade i mindre än en timme innan danskarnas linjer bröt ihop och de kvarvarande danskarna flydde inåt landet. Troligtvis förföljda av de svenska ryttarna som dödade och plundrade de danska soldaterna.
Förlusterna för svenskarna anges till 41 döda och 147 sårade. För danskarna uppskattas förlusterna, döda och sårade, till omkring 1000 man. Dessutom 1650 man som togs till fånga. Av den danska armen på 3000 man kom endast mellan 500 och 600 man tillbaks till Danmark.
Slaget vid Halmstad, målning av Johann Philip Lemke, Nationalmuseum.
Detta var den unge Karl XI:s första slag och den fullständiga segern gav honom och armen självförtroenden i de fortsatta stridigheterna mot Danmark.
Karl XI skriver senare: Efter dhen lyckliga Victoria som Gudh gaf oss ginge wij medh Armmen igen stadhen och blef hon förlader i dhe nermste uppå annedhrer sidhan om Halmstadh
För halmstadborna blev det en kort belägring på endast ett par dagar. Efter slaget marscherade den svenska armen genom staden och förlades på andra sidan. Karl XI uppvaktade alla fångna danska officerare med gästabud på slottet innan de skickades iväg inåt landet. Efter några dagar i Halmstad drog sig armen norrut men lämnade kvar cirka tusen man i garnisonen i Halmstad.
Källor:
GHÅ 2018 Anders Aili, Utgrävningar skapar klarhet om slaget vid Fyllebro
GHÅ 1975 Erik Hägge, Femton avgörande minuter i svensk historia
ALE Historisk tidskrift Daniel Borgman: Slaget vid Halmstad 1676 – några taktiska reflektioner