Den 6 december 1270 kom den lärde munken Petrus de Dacia (Petrus från Danmark) till Halmstad. Han var på väg hem till klostret i Skänninge där han var teologie lektor. Petrus hade under tre år studerat i Paris och Köln. Halmstad var vid denna tid ett av de sista danska klosterområdena innan man kom till Sverige.
Bild: Petrus de Dacias sigill
I januari 1271 skrev Petrus de Dacia ett brev till Kristina av Stommeln, han hade upplevt den unga bondflickans extaser och andliga anfäktelser under sin tid i Köln. Petrus blev då djupt fäst vid Kristina, i brevet kallar han henne ”käraste syster Kristina”
Han skriver ”Vet älskade, att jag visserligen är frisk till kroppen men högeligen nedstämd till sinnet i följd av många besvärligheter jag utstått på vägen,”
Om Halmstad stad skriver han inget med dock lite om vädret, ”Du må även veta att, ehuru det icke på många år varit så kallt som i år i Dacia, jag ej har burit någon päls.”
Petrus och Kristina brevväxlade under hela sina liv och de träffades också ett par gånger under Petrus resor. Petrus avled i Visby 1289.
Detta är det äldsta bevarade privatbrevet avsänt från Halmstad och finns bevarat i Vatikanens arkiv. Vid denna tid färdades brev med de resenärer som gästade klostren och det kunde ta lång tid innan de nådde sin mottagare.
Källor:
Mattias Öbrink, Vår by Broktorp
Sven A Nilsson, Halmstads historia Del 1
GHÅ 1926, sid 21 – Fredrik Vetterlund, ett medeltida privatbrev från Halmstad
GHÅ 1933, sid 108 – Harald Nilsson, Sankta Katarina kloster
GHÅ 1961, sid 10 – Harry Hedin, Städerna Halmstad och Broktorp
GHÅ 1995, sid 28 – Lauritz Weibull, Halmstad rådhusarkiv 1307-1645