Staden Halmstad uppstod nära ån Nissans mynning. Det innebar möjligheter att transportera varor till och från staden med mindre fartyg. På grund av att Nissan inte var så djup fick större fartyg fick lastas och lossas på redden vid Knebildstorp utanför åmynningen. Med hjälp av statliga medel moderniserades hamnen genom utbyggnad av pirar och muddring 1837-1840.
Den första moderna hamnkajen byggdes 1842-1847 på Nissans västra sida från Österbro och söderut.
Satsningarna innebär att det uppstod en omfattande trafik med segelfartyg och ångfartyg till främst danska, tyska och brittiska hamnar. Halmstad öppnades mot omvärlden och stadens ekonomiska utveckling tog fart.
Halmstad hamn med segelfartyg.
Då Halmstads järnvägsstation placerades öster om Nissan uppstod ett behov av att flytta hamnen till samma sida för att underlätta omlastningar mellan tåg och fartyg. Hamnens historia handlade sedan om hur verksamheten gradvis expanderade allt längre ut mot Nissans mynning. Idag bedrivs hamnverksamheten nästan helt på utbyggnader i Kattegatt söder om Nissans mynning.
Under Krimkriget 1853-1856 blev Storbritannien avstängt från import av havre från Ryssland.
Det öppnade möjligheterna för en export bland annat från Sverige. I Halland hade jordbruket moderniserats och klimatet på västkusten var mycket lämpligt för att odla havre. Det innebar en omfattande export till Storbritannien.
Även om den upphörde igen hade affärsförbindelser skapats och via Halmstad exporterades sedan till exempel smör och bacon. Till Storbritannien exporterades också mycket trävaror, bland annat så kallade pitprops, gruvstolpar.
Ett resultat av den här handeln blev att många köpmän i Halmstad investerade i segelfartyg. Runt 1900 ansågs Halmstad vara den tredje största hemmahamnen för segelskutor.
Brädgårdskravallerna
Brädgårdskravallerna i Halmstads hamn 1931 var dramatiska. Tiderna var dåliga och arbetarna begärde högre lön.
Arbetsgivarna svarade med att sänka den. Resultatet blev en arbetsmarknadskonflikt och arbetsgivarna tog in strejkbrytare. Resultatet blev flera dagar av våldsamma sammanstötningar mellan demonstranter och polis.
Logementfartyget ”Lumpa-Lena där strejkbrytarna bodde.
Torsdagen den 23 april var situationen mycket spänd. Borgmästaren valde att läsa upprorslagen för folket. Det var en sista varning innan samhället satte in alla sina resurser inklusive militären för att skapa ordning. Demonstranterna var fortsatte att vara aggressiva.
Då gjorde Edvin Jansson sin insats. Han var en aktad facklig ledare och politiker. I ett avgörande ögonblick hoppade han upp på en järnvägsvagn i hamnen och talade med så hög röst att demonstranterna tystnade och lyssnade. Han lyckades på så sätt skapa lugn och besinning.
Dagen efter hade myndigheterna kallat in militärer och kulsprutor och sandsäckar fanns på plats när arbetarna åter samlades i hamnen. Polisen skjuter varningsskott, men inga skott avlossas av militären. Konflikten kunde senare lösas genom medling.
Edvin Jansson
Några veckor senare inträffade en liknande situation i Ådalen i norra Sverige. Många av de strejkbrytare som var i Halmstad transporterades till Ådalen. Där slutade det med att polisen sköt mot demonstranter med fem dödsoffer som följd.
Tre rederier i Halmstad
Halländska Ångfartygs Bolaget bildades 1850 av landshövdingen P A Lewenhaupt och köpmannen J P Dillberg. 1852 inleddes trafiken med ångfartyg från Göteborg längs kusten via bland annat Halmstad och söderöver till Köpenhamn och Malmö. Ett år senare utsträcktes linjen till tyska Lübeck.
Både frakt och passagerare transporterades. 1928 flyttades rederiets kontor till Göteborg och trafiken avvecklades efter andra världskriget.
Ingenjören Carl Bissmark var direktör i Halmstads Stenhuggeriaktiebolag och startade 1896, tillsammans med skeppsmäklerifirman C. E. Golterman i Hamburg, rederiet Bissmark Linie GmbH.
Deras idé var att ta hand om och samordna stenexporten från sydvästra Sverige till Tyskland. I den andra riktningen transporterades styckegods som fördes in till Hamburg av de tyska linjerederierna. Bissmark Linie avvecklades 1949.
Färjerederiet Lion Ferry öppnade 1960 en färjeförbindelse mellan Halmstad och Århus i Danmark. Senare öppnades också trafik på linjer till Köpenhamn, Grenå och Travemünde.
Färjeverksamheten i Halmstad lades ner 1966 men Lion Ferrys huvudkontor kontor blev kvar i Halmstad. Rederiet utvecklades till ett av Sveriges ledande färjerederier med trafik på tre svenska linjer och tre utländska. Verksamheten lades ner 1982 på grund av bristande lönsamhet.
Namnet återuppstod 1984-1988 men då som ett bolag i Stenasfären.
Källor:
Erik Rasmusson. Hallandica – berättelser om ett Kanaans land i Sverige.
Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1984. Gösta Johansson. Minnesbilder från arbetarrörelsen i Halmstad.
Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1982. Hans Malmgren. Brädgårdsoroligheterna I Halmstad 1931.
Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1982. Valfrid Göransson. Den sociala bakgrunden brädgårdskonflikten.
100 år i sjöfartens tjänst – Hallands Ångbåtsaktiebolag. 1950.
Gamla Halmstads årsbok 1946. Carl Hammar. Glimtar från ett gammalt ångbåtsbolag.
Gamla Halmstads årsbok 1966. Herman Kronqvist. Bissmark Linie G. M. b. H..
Anders Bergenek. Vårt Lion Ferry.