I spetsen för Upplands ryttare samt infanteri ur Södermanlands regemente och Dalregementet ryckte Caspar Otto Sperling fram mot Halmstad den 16 september 1645. Sperling och Niels Krabbe möttes ”klockan 4 emot aftonen” på torget, där den formella överlåtelsen av Halmstad till Sverige ägde rum.
Caspar Otto Sperling, målning okänd konstnär
Redan året efter började man med försvenskningen, den svenska regeringen skickade en instruktion kring genomförandet. De viktigaste punkterna var:
1. Halländska barn, som studerade i Danmark, skulle flyttas till svenska skolor om de önskade bli präster i Halland.
2. Svenska tullar och acciser skulle införas för utrikeshandel och man skulle försöka få städernas borgare att inse att detta var bra för dem. Samtidigt slopades tullarna vid den gamla gränsen mot Sverige.
På 1640-talet infördes svensk förvaltning och Halmstad fick skicka representant till Sveriges riksdag. Ämbetsmän och domstolsväsendet fick svenska tjänstemän, men tills vidare behölls dansk lag. Men det halmstadborna märkte mest av var att det blev svenska präster i kyrkan. En predikan på svenska var svår att förstå för borgarna i staden och det kom många klagomål om detta från borgarna i Halmstad.
Porträtt av präst från 1600-talet.
Efter Sveriges övertagande av Halland placerades 9 kompanier fotfolk i Halmstad. Det innebär ca 1000 soldater som placerades både i baracker utanför staden och inneboende hos borgarna. Svenskarna behövde också flytta kanoner, kulor och krut till Halmstad då danskarna tömt staden på krigsmaterial när de lämnade. Ett tyghus upprättades i resterna av klostret vid nuvarande Lilla torg där krigsmaterial placerades. I oktober 1645 inventerades all vapen och ammunition som blivit fört till Halmstad.
En stor del av de 9 kompanierna i Halmstad skeppades över till Tyskland i juni 1646.
Spionkarta 1644, Krigsarkivet
Från borgarna i Halmstad kom det många klagomål kring inkvarteringarna, ett exempel:
Efter som Ritmester Jörgen Helffreich var inkvarterad hos mig själf femte och hade 9 hästar som han fordrade med hö och holt honom och hans folk tre måltider uti tre Dagar och toog han bort och gaf mig icke det ringaste för allt det jag till honom och hans folk och hästar bekostade.
Berendt Janson som skickade in skrivelsen fick betalt av den svenska myndigheten.
För många borgare gav svenskarnas intåg affärsmöjligheter, några exempel:
Fredrich Albechtsson levererade redan 1645 bland annat ekbjälkar och brädor samt 1000 tunnor kalk och 12 skeppund fläsk, ett skeppund är ca 170 kilo.
Jöns Crämare levererade 1 skeppund humle, 1 oxhuvud vin (230 liter) och en tunna sviskon.
Skeppare Mickel Eriksen levererade 1 tunna skruvfisk (torkad långa), 3 tunnor danskt öl och 4 tunnor ärtor.
Rekonstruktion av en kogg.
Det finns också exempel på borgare från Halmstad som deltog i snapphanarnas verksamhet på 1670 och 1680-talet så många halmstadbor var missnöjda med att svenskarna tog över styret av staden.
Inte förrän 1726 litade Sverige på hallänningarna tillräckligt för att låta dem bli en del av indelningsverket då man satte upp fyra båtsmankompanier i Halland.
Källor:
Halmstad historia, Del 2
Sven Larsson: När hallänningarna blev svenskar.
GHÅ 1948 Halmstad garnison 1645-1646
GHÅ 1991 Försvenskningen av Halland 1645-ca 1700