är nästan ordagrant rubriken på en artikel i Hallandsposten den 1 september 1965.
Bakgrunden får vi söka utanför Halmstad. Modskulturen uppstod i Storbritannien på 1950-talet. Den kom till Sverige i början av 1960-talet, men då i en modifierad form – här knöts den till stor del till det nya modet med långt hår på killar, även om man givetvis behöll en del attribut som till exempel Koreaduffeln. Inom parentes kan nämnas att det var vanligt att på skriva på duffeln. När författaren som 10-åring såg en sådan duffel för första gången både förfasades han – kan man verkligen förstöra kläder på det sättet? – och fascinerades, inte minst av de mystiska budskapen. Ett sitter fortfarande: FFFF. På frågan vad det betydde var svaret: ”Fy fan för föräldrar.”
I augusti 1965 blev modsrörelsen känd i hela Sverige; då ägde de så kallade Hötorgskravallerna rum. Det började med att mods samlades för att umgås, vilket följdes av slagsmål mellan mods och raggare innan det urartade i kravaller, skadegörelse och bränder.
Så, skulle Halmstad vara sämre? Nej, redan i början av 1965 finns det tecken på spänningar mellan mods och raggare lokalt. I en insändare, vilken inleds med orden ”Jag är långhårig…”, manar skribenten de båda grupperna att gå samman eftersom de har samma mål, en ungdomsgård. Hen får inget positivt gensvar. ”En flicka som giller Mod-killar” svarar blankt nej till en gemensam ”popclub”. Hon vill att modsen ska ha en egen ”club”, mörk och mysig där man kan småprata om livets problem och ”digga efter lite gitarrknäpp”.
Gruppen fortsätter att uppröra: det nya musikkonditoriet Rubinen deklarerar tydligt att man inte bestämt riktar sig till en bestämd målgrupp, men man uttalar också att man inte inriktar sig varken på raggare eller mods.
Den 31 augusti 1965 så blir det väl det som kan ses som ett försök tilll modskravaller i Halmstad. Ett 100-tal ungdomar samlas i Norre Katts Park, där några badar i fontänen medan en blir finkad för fylleri. Sedan går marschen genom stadens gator till Radioplan innan man vände Brogatan fram för att slutligen stanna på Kyrkogatan, bakom dåvarande Tempos parkeringshus. Efter att ha hindrats av polisen från att ta upp sig där återvände gruppen till parken. Där pangades några glasrutor. Fönsterkrossningen och några omkullvälta bänkar blev resultatet av de förmenta kravallerna.
Varför denna aktion? Det är svårt att veta, leda, protest men kanske också något reellt, en ungdomsgård?! Rop på en ungdomsgård hade hörts under kvällen vilket stämmer väl överens med de tidigare insändarnas önskemål.
Fick protesterna någon effekt då? Nja, diskussionen fortsatte och en del agerade. Flera kyrkor verkar ha omvandlat sina ungdomsverksamheter eller i alla fall döps de om till ungdomsgårdar.
Folkets Park väljer av avdela en del av sin kåk till något liknande en ungdomsgård med betoning på musik och dans. Namnet blir Shake-Inn. Folkparken var med sin tid, vid deenna tid håller shaken att slå igenom som n dans utan givna steg eller turer, en dans som till och med var möjlig att dansa utan partner.
NTO Kärleken genomför popröstningar, något man ser som början till en verklig ungdomsgård. Men staden är trögare trots att länsstyrelsen menar att det är en viktig verksamhet. Det förefaller som det dröjer ända till hösten 1969 innan Halmstad får sin första kommunala ungdomsgård (Snöstorpsgården), men nu kallas det fritidsgård.
Källor:
HP 1965-01-28, 1965-02-02, HP 1965-02-04, 1965-09-01, 1965-10-12, 1965-11-12, 1966-01-26, 1969-01-16, 1970-12-04