Vatten
I äldre tider var dricksvattenkällan vid nuvarande Källegatan den brunn där halmstadborna hämtade sitt vatten. Under 1800-talet grävdes fler och fler egna brunnar på fastigheterna i staden samtidigt som spillvattnet hälldes ut på gatorna. Det innebar lägre grundvatten och förorenade brunnar.
Från 1800-talets början till början av 1880-talet hade folkmängden i Halmstad nästan tiodubblats. Detta medförde att behovet av en gemensamt ordnad vattenförsörjning nu blev nödvändig.
Vattenkällan låg vid korsningen mellan Källegatan och Fredriksvallsgatan.
Foto från stadsmodellen
Stadsfullmäktige i Halmstad beslöt år 1883 ”att vattenledning i staden skall anläggas”. Det var vid denna tidpunkt bara ett tiotal svenska städer som tidigare hade beslutat bygga en vattenledning i kommunal regi. Privata vattenledningar i enkelt utförande fanns dock mycket tidigare i Halmstad.
Man beslöt att bygga en ledning från Toftasjön som låg 80 meter över havet. En filterbädd av sand byggdes på Galgberget, samt en reservoar som uppfördes strax intill utsiktstornet på Galgberget. Därmed kunde man börja installera vattenledningar med tryck i stadens fastigheter.
Avlopp
I äldre tider hällde man ut sitt spillvatten direkt på gatan utanför sin fastighet. När man i slutet av 1800-talet fick rinnande vatten i fastigheterna och därefter vattentoaletter var man tvungen att gräva ner rör för avloppsvattnet, dessa avloppsrör mynnade rakt ut i Nissan.
Först 1962 ansluts Halmstads avloppsvatten till ett reningsverk som detta år stod färdigt på Söder. Fram tills nu hade stadens avloppsvatten släppts orenat ut i Nissan. Omkring 30 avloppsrör från Halmstad stad mynnade ut i Nissan på 1960-talet.
Källor:
GHÅ 1984 – Agne Edwin, Från ok till elektronik
GHÅ 2001 – Kenneth Wiland, Frans August Wiland, Halmstads förste “vattenledningsentreprenör”
GHÅ 2007 – Lennart Lorick, Vatten för 1 öre litern
GHÅ 2012 – Anders Bergenek, Året är 1962