En fråga som länge engagerat många är Bastionen – Norre Katt, som Christian IV lät uppföra under åren omkring 1600. Befästningsanläggningen genomgick en omfattande restaurering i början av 1970-talet, något som inte föll alla i smaken. En nagel i ögat var användandet av betong. Sedan dess har det under en följd av år skrivits många insändare, där tonläget stundom varit mycket högt. Man har till och med velat spränga detta fornminne. Då jag själv under många år haft mycket att göra med befästningarna i Halmstad i tjänsten, kan det vara lämpligt med en sammanfattning av vad som hänt under dess över 400-åriga historia.
Utländska fästningsförebilder
När arbetena sattes igång 1598 hade dock denna typ av fästningsbygge redan hunnit bli föråldrat. Idéerna härstammade från Italien och Nederländerna. Ett stort antal personer, både män och inte minst kvinnor fick arbeta i denna tunga verksamhet, vilket framgår av räkenskaperna från fästningsbygget. Några maskiner fanns ju inte.
Norre Katt med sina kanoner har utgjort en viktig del av försvaret mot Sverige. Något som väl inte alla tänker på. Halmstad hörde vid den här tiden till Danmark, ända fram till 1645. Men på 1730-talet ansågs fästningen redan föråldrad. Kungl. Majestät beslöt därför att den skulle rivas. År 1735 påbörjades rivningsarbetena. 200 soldater ur Jönköpings regemente började med att fylla ut vallgravarna med jord från befästningsgördeln. Men många rester kom att återstå. Av de fyra portarna blev Norre Port kvar, en del kassematter, Norre Katt och Väster Katt, där nu bryggeriet ligger, kom att sparas åt eftervärlden som minnesmärken från den danska tiden.
Tivoli
Vid 1800-talets mitt förvandlades det område, som nu kallas Norre Katts park till ett förlustelseställe med restaurangverksamhet, promenadstråk och musikunderhållning. Folket i den lilla staden höll sig mest inom stadens hank och stör. I parken kunde man spisa och lyssna till musik och träffa bekanta. En tid kallades området Tivoli. Här hade man planterat träd, buskar och blommor. Befästningen hade förvandlats till något av en engelsk park sedan en del av det krigiska inslaget avlägsnats. Halmstad hörde nu till Sverige.
Vid 1900-talets mitt hade detta trivsamma område med sina olika aktiviteter börjat förfalla. Den en gång så populära sommarrestaurangen högst upp på Bastionen revs 1961 och kaféet Nyktran strax efteråt. Kvar blev endast Rotundan från 1865. I detta läge beslöt man att restaurera detta en gång så vackra parkområde. Arkitekterna Holger Blom i Stockholm och Sven Brolid i Göteborg engagerades för att göra förslag till en nyordning av Bastionen/Norre Katt samt restaurering av Norre Port. Båda sökte nu återskapa den gamla befästningskaraktären. Men var det verkligen det som allmänheten hade tänkt sig? Nej, den ville nog ha kvar den vildvuxna delen av parken som genom sin växtlighet påminde om en engelsk park. Både Riksantikvarieämbetet och kommunen tillstyrkte emellertid livligt de båda arkitekternas förslag. Dessa förslag kom emellertid inte att uppskattas av allmänheten trots att det uppförts en teaterscen på Bastionen där det spelades teater, hölls föredrag, möten och konserter. När evenemangen var slut försvann besökarna. Få stannade kvar på kaféet invid. Även om där fanns hiss blev det svårt för många att ta sig upp på den höga befästningsdelen. Tanken var god men det nya arrangemanget uppskattades inte. Teaterscenen monterades ner. När jag hade stadsvandringar fick jag först gå och städa bort det värsta skräpet. Bastionen hade blivit ett tillhåll.
Utgrävningen 1970
Innan restaureringen av Norre Katt och Norre Port sattes igång, beviljade kommunen Hallands museum 40 000 kronor till en utgrävning av Norre Katt för att utröna hur denna befästning var uppbyggd. Undersökningen kom igång 1970 och utfördes av artikelförfattaren och Björn Petersen. Två schakt i N-S och Ö-V grävdes med hjälp av grävmaskin. I utgrävningens slutskede påträffades rester av en äldre befästning i form av ett kanontorn av tegel. Gatupartier och kulturlager med ett omfattande fyndmaterial kompletterade bilden. När man hade planer på att anlägga ett konstmuseum i Norre Katt på 1980-talet föreslog dåvarande stadsarkitekten Sven Stare, att denna äldre fästningsdel skulle ingå i museet. Detta kom dock aldrig till utförande. Uppenbarligen finns omfattande kulturlager under 1600-talsbefästningen. För de intressanta iakttagelser som gjordes vid undersökningen har Björn Petersen redovisat i Gamla Halmstads årsbok 1970 i artikeln ”Jungfrupastejen och Djävelens moder”.
Norre Ports restaurering
Norre Port befann sig i ett mycket dåligt skick, när den skulle restaureras 1974-75. Gustav Widelius stenhuggeri i Stockholm utförde arbetet. Bortvittrade partier ersattes med konststen. Många intressanta upptäckter gjordes, vilket artikelförfattaren skildrat i Gamla Halmstads årsbok 1975. Vidare återställdes vallarna på ömse sidor om porten, som sedermera förklaras som byggnadsminne av Länsstyrelsen. En del personer har kritiserat uppförandet av vallarna vid Norre Port. Bland annat har man velat se parken från Storgatan som tidigare, då det fanns en smitväg på sidan av porten.
Framtiden
När detta skrivs har ännu inget restaureringsförslag offentliggjorts. Det finns många svåra problem att ta ställning till. De antikvariska synpunkterna väger tungt. Hur skall dessa vägas mot allmänhetens önskemål? I sådana här frågor brukar det mest vara äldre publik som engagerar sig under det att yngre generationer inte bryr sig så mycket. Men med tiden blir det ju de, som kommer att nyttja parkområdet och Norre Katt. Nostalgiska aspekter som trivseln när man drack kaffe och punsch i den gamla sommarrestaurangen medan musiken tonade i bakgrunden får nog glömmas. Tiderna förändras allt snabbare. Idag är det allt svårare att förutse vad som komma skall.
Lennart Lundborg